SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1949  
ODYGDAS ω3~dyg2das, v. dep. -ades.
Etymologi
[sv. dial. odygdas; avledn. av ODYGDIG l. ODYGD]
(i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat l. ngt vard.) vara odygdig, göra odygd; begå pojkstreck; äv.: vara skälmskt retsam, gäckas, skoja. Sahlstedt (1773). Solkatten .., hvarmed barn pläga odygdas sinsemellan. Zedritz 3: 168 (c. 1855). Beskow SvBarn 102 (1896; om vind). Så, stå inte och odygdas! Sjödin StHjärt. 267 (1911; till en häst). Fogelqvist ResRot 139 (1926).
Spoiler title