SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1949  
OFFENSION, r. l. f.
Etymologi
[jfr t. o. ffr. offension; av lat. offensio (gen. -ōnis), stöt, olägenhet, förtret, ogunst, vbalsbst. till offendere (se OFFENDERA)]
(†)
1) förolämpning; ovänlig handling. Schroderus Dict. 110 (c. 1635). Ekbohrn (1904).
2) angrepp, anfall. RP 2: 159 (1632). Fördenskull är frågan, om .. icke uthaf Defensionen een offension warder. Kempe Krigzpersp. 4 (1664). HSH 23: 341 (1757). Ekbohrn (1904).
Spoiler title
Spoiler content