SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1949  
OFFENSIV of1ensi4v l. -än-, stundom -aŋ-, stundom 30~2 l. 40~1, r. (l. m.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(offensiv (-civ, -sif) 1854 osv. offensive 1738 (: Offensiven, sg. best.), 18451904)
Etymologi
[jfr d. offensiv, t. o. eng. offensive; av fr. offensive, eg. f. sg. av offensif, adj. (se OFFENSIV, adj.)]
stridssätt som huvudsakligen inriktar sig på anfall; anfall, angrepp; motsatt: defensiv; äv. om krigsföretag l. krigsrörelse av dylik art. Gripa l. taga till offensiven, förr äv. gripa l. taga offensiven, övergå till anfall. Återtaga offensiven, åter gå till anfall. Richardson Krigsv. 1: 107 (1738). Då Finska armeen fått taga offensiven. Geijer I. 8: 309 (1838). Taga till offensiven. Cavallin (1876). Derefter grepo svenskarna åter till offensiven och bemäktigade sig de ännu återstående platserna i Liffland. Schybergson FinlH 1: 418 (1887). Nordensvan Mainfältt. 157 (1894: gripa offensiven). En stor offensiv från Kristians sida (1452) ledde blott till ockupation av några gränsområden. SvFolket 2: 42 (1938). Grimberg VärldH 10: 698 (1941). — jfr LUFT-, LÄTTNADS-, MOT-OFFENSIV m. fl. — särsk.
a) i utvidgad anv., i fråga om idrott. En boxare, som är känd som slugger, .. kan .. ofta bringas ur fattningen genom att från matchens början utsättas för en kraftig och välberäknad offensiv. IdrIMar. 1935, s. 211.
b) bildl., i sht om muntligt l. skriftligt angrepp. Sturzen-Becker 1: 142 (1861). Efter detta försvar tog fakulteten till offensiven för att ställa Schütz' person i rätt dager. Annerstedt Rudbeck Bref ccv (1905). jfr PROPAGANDA-OFFENSIV.
Ssgr, se OFFENSIV, adj.
Spoiler title
Spoiler content