OFFERTORIUM of1ärtω4rium l. -ært- l. -ert-, l. 10302, n.; best. -iet; pl. -ier.
Etymologi
[jfr t. offertorium, eng. offertory, fr. offertoire; av kyrkolat. offertorium, till den senlat. p. pf.-stammen offert-, som substituerats för den urspr. p. pf.-stammen oblat- (se OBLAT) till lat. offerre (se OFFERERA)]
1) i den romersk-katolska mässan: den del av nattvardsgudstjänsten varunder i ä. tid offergåvor framburos o. varunder numera nattvardselementen frambäras. Höijer (1864). SvKyrkH 2. 706 (1941). jfr: (Lat.) Victima .. (sv.) Offertorium. VarRerV F 5 b (1559).
2) mus. sång som sjunges under offertoriet (i bet. 1); äv. om instrumental komposition som ersätter denna. Raimundius HistLiturg. 121 (1638). 3NF (1931). Som kyrkomusiker skrev Haydn ett stort antal mässor, Tedeum, offertorier etc. NoK 124: 92 (1935).
