OFIKLEID of1iklei4d (fyrstavigt) l. å1f- l. ω1f-, l. ωf1-, l. 0104, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(ofi- 1873 osv. ophi- 1864—1935. -cleyde 1864. -kleid (-cleid) 1871 osv.)
Etymologi
[av fr. ophicléide; av gr. ὄφις, orm, o. κλείς (gen. κλειδός), nyckel. Namnet syftar på instrumentets form o. klaffar. — Jfr OFIT]
(förr) mus. en sorts blåsinstrument av metall i form av ett bygelhorn. Höijer (1864). Mendelssohn har serdeles lyckligt användt ophicleiden i sin ouverture till Midsommarnattsdrömmen. Bauck 1Musikl. 2: 262 (1871). NoK 123: 103 (1935).
