SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1949  
OFIT ofi4t l. å- l. ω-, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(förr ofta skrivet ophit)
Etymologi
[jfr t. ophit, eng. o. fr. ophite; av gr. ὄφις, orm. — Jfr OFIKLEID, OFITISK, adj.2]
(numera knappast br.) miner. serpentin; förr äv. dels om marmor l. annan bärgart innehållande serpentin, dels om viss sorts serpentin använd till smycken o. d. Fischerström Mäl. 302 (1785). Ofit eller fjällig Limsten ... Hit hör: Kålmårds-Marmor. Regnér Begr. 294 (1803). Halfgenomskinlig Serpentin bearbetas under namn af .. Ofit, någon gång till smycken. Åstrand 2: 344 (1855). Söderhjelm ItRenäss. 268 (1907).
Avledn.: OFITISK, adj.1 (†) miner. om marmor o. d.: som innehåller serpentin. Rydberg KultFörel. 1: 126 (1884).
Spoiler title
Spoiler content