publicerad: 1949
OFÖRRÄTT ω3~förät2 l. ~fœr-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-rät (-ret) 1579—1647. -rätt (-re-, -tth) c. 1550 osv.)
Etymologi
handling varigm ngn förorättas l. förfördelas l. (i sht förr, allmännare) varigm orätt begås mot ngn; ofta övergående i bet.: förnärmelse, kränkning; i sht förr äv. liktydigt med: orätt, ngt orätt; utom i vissa uttr., t. ex. lida oförrätt, förorättas, numera bl. i konkretare, individuell anv., med tanke på enskild handling. Begå en oförrätt mot ngn l. tillfoga ngn en oförrätt, äv. (numera bl. ngn gg) göra (ngn) oförrätt. Ngn lider oförrätt, äv. (i sht förr) ngn vederfares l. sker oförrätt. Fördraga, hämnas en oförrätt. GlTer. 13 (c. 1550). (Det har alltid) Warit .. mitt sätt, / Göra slätt ingen oförätt. Messenius Sign. 3 (1612). När Våld och Oförrätt hvarandra handen räcka: / När Gud hemsökia vill ett syndigt Sodoms Land. Frese VerldslD 95 (1717, 1726). Huru then oförrätt straffas skal, som (konungens befallningshavandes bud) .. i embetet med ord eller gierning sker, eller then the någon annan giöra, therom skils i Missgiernings Balken. UB 1: 7 Lag (1734). Det är sagt: ’Öga för öga och tand för tand'. Men jag säger eder att I icke skolen stå emot en oförrätt. Mat. 5: 39 (Bib. 1917). Låt snöa över gamla oförrätter. Ström SvenskOrdspr. 305 (1926). Blir .. (slaven) på något vis förorättad, reagerar hans herre, som om oförrätten tillfogats honom själv. Johnsson EssadHärligh. 153 (1930). — särsk.
a) (†) i sg. o. pl., om skymfande handlingar, kränkande l. skymfliga tillmälen, smädelser o. d. Schmedeman Just. 332 (1664). Aff wår Nästa wilia wij icke lijda itt Ord, myckit mindre bannor och oförrätt. Ekman Siönödzl. 249 (1680). Denna länge tilbaka hållne vrede hade utbrustit uti skälsord och oförrätter. Ekelund Fielding 82 (1765).
b) (†) om orätt som ngn gör l. en orättvisa l. förnärmelse som ngn gör sig skyldig till vid bedömning av ngn l. ngt. Thet Chalcedonensiske Mötet bleff medh allsomstörsta Oförrätt fördömt. Schroderus Os. 2: 30 (1635). De giöra .. (antikens författare) stoor oförrätt, som mena sådant utan all grund updicktat. Rudbeck Atl. 3: 194 (1698). Det vore en oförrätt att jämföra Siri Brahes skald (dvs. G. III) med .. P. A. Granberg. Levertin G3 260 (1894).
c) (†) om ngt olyckligt l. ogynnsamt som oförskyllt o. ”orättvist” drabbar ngn ss. en följd av ödets l. naturkrafternas blinda spel l. ”lyckans” nyckfullhet. Den som förachtar Lyckones hotelser, och med ståndachtighet öfvervinner des oförrätter, är en större Hielte än den, som tvättar sina Vapn i sin Fiendes Blod. Mörk Ad. 1: 104 (1743). I de Nordiska riken synes det, som climatets hårdhet, luftens oförrätter .. (m. m.) giordt spirituösa drycker nödvändige. Fischerström 3: 348 (1787). Wallin Vitt. 1: 7 (1805). särsk. övergående i bet.: ”hån” (se d. o. 1 c), ”ödets ironi”. Skulle icke all liflighet, vara en oförrätt hos ett diur, som måtte hålla här, der ödet drifver det samma. Kling Spect. Ii 4 a (1735).
Spoiler title
Spoiler content