OJAGAD, p. adj. [fsv. oiäghadher] (numera bl. mera tillf.) icke jagad l. förföljd o. d.; särsk. motsv. jaga 1, 3. Ingen löper ojagad. Hwszbonden får intet wara långt ifrå arbetaren, om han will haa något giordt. Grubb 137(1665). Mången löper ojagad. .. (Dvs.) Ondt Samweet står altijdh i räddhoga, och förseer sigh intet gott. Dens. 553. särsk. (†)
a) i uttr. ojagad på flykten, icke jagad på flykten. Tegel G1 1: 69(1622).
b) ss. predikativt attribut, övergående i bet.: i fred o. ro, utan att jäktas. Dessa förnöjliga hyddor, i hvilka den ärliga torftigheten får ojagad försörja sig. Bergklint Vitt. 208(1766).
