SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1949  
OKULAGE ok1ula4ʃ l. å1- l. ωk1- l. ω1-, l. -ɯl-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr ofta skrivet ocul-)
Etymologi
[till OKULERA]
trädg. vid okulering: från ett skott (på ett träd l. en buske) löstaget (o. i barken på ett annat individ insatt, vanl. smalt sköldformigt) barkstycke med ett i ett bladveck sittande öga; äv. om skott som utvecklas ur ett dylikt öga efter transplantationen. Lundberg Träg. 64 (1754). (Intet rägn kom) hvarigenom .. vårsäden tillijka med .. ympar och oculager afstannade. Trolle-Bonde Hesselby 169 (i handl. fr. 1760). Agardh LinnéArt. 92 (1885). — särsk. (†) om träd som förädlats gm okulering (jfr OKULERA 1 a β). 18 ächta oculager af Citron. Trolle-Bonde Hesselby 135 (i handl. fr. 1732).
Ssgr (†; trädg.): OKULAGE-KNIV. okuleringskniv. Lundström Trädg. 1: 138 (1831).
-SKOTT. utvecklat efter okulering. HbTrädg. 3: 54 (1872).
Spoiler title
Spoiler content