publicerad: 1949
O- ssgr (forts.):
OKÖNA, adj. oböjl. [till kön, sbst.; möjl. dock fel för okönad] (†) könlös. Runeberg Samtal 1: 71 (1770; om arbetsmyra). —
OKÖNAD, p. adj. (med prägel av fackspr.) som saknar könsorgan; könlös. Tholander Ordl. (c. 1875). särsk. (tillf.): som saknar sekundära könskaraktärer o. könsdrift. Cederschiöld QvSlägtl. 1: 96 (1836; om barn före puberteten). —
OKÖP.
1) (numera bl. i b) (för) högt pris, opris; stundom äv.: för lågt pris (se a); äv.: hög prisnivå, dyrtid; jfr o- 2 samt oköpan. G1R 1: 128 (1523). (Myntets förminskade värde) är een orsaak til then dyre tijd och oköp, som här är j landet. Stiernman Com. 1: 198 (1567). Altförty att .. allmogen okiöp på allehanda wahror .. satt hafwer. Gustaf II Adolf 310 (1627). Dalin Hist. III. 1: 166 (1761). särsk.
a) i sådana uttr. som göra (äv. förorsaka o. d.) oköp, köpa (l. sälja) till överpris (o. därigm höja prisnivån för ngra), dyrka upp priserna oskäligt; stundom äv.: sälja alltför billigt (o. därigm fördärva marknaden för andra säljare); möjl. äv.: skapa kaotiska l. oefterrättliga förhållanden inom handeln. G1R 17: 432 (1545). Giörandes därmed (dvs. gm olaga oxhandel) .. ett sådant okiöp och oordning, att (osv.). Stiernman Com. 4: 478 (1681). (Vissa järnvärk hade) nödgats .. förorsaka oköpet och draga undan de ädlare verken, hvad dem af ålder tillhört. 2RA 1: 632 (1723). Schück VittA 5: 395 (i handl. fr. 1751; i fråga om för lågt pris). Murberg FörslSAOB (1791).
b) (ålderdoml.) i uttr. det är icke (l. intet) oköp o. d., det är icke för dyrt, det är icke ngt opris, det är gott l. billigt pris. Murberg FörslSAOB (1791). Östergren (1933).
2) (†) köp som avslutas till för högt pris; möjl. äv.: olaga handel. G1R 4: 214 (1527). Förordning Angående Hämmandet af alt okiöp med de hit til Staden kommande .. Vahror. (1722; titel). 2RARP 15: 383 (1747). —
OKÖPAN, n. [till köpa] (†) = oköp 1; jfr o- 2. G1R 1: 203 (1524). Oföre .., huilkit mykit våller ath oköpan bliffuer. Därs. 4: 171 (1527). På thet icke skal bliffua dyr tijd och stort oköpan j landit på sådana varor som (osv.). Därs. 216. —
OKÖPANDES, förr äv. OKÖPANDE, adv. (-ande 1804—1805. -andes (-ss) 1637 osv. -endis 1549) [fsv. oköpandis] (numera i sht i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) utan att (behöva) köpa från andra, utan att betala, gratis; särsk. för att beteckna att ngn producerar ngt själv; i sht i uttr. ha ngt oköpandes. G1R 20: 259 (1549). Ämnen att arbeta med, .. sådane som en landtman har sjelf oköpande. Wåhlin LbLandth. 39 (1804). Man får väl en halt häst oköpandes. Granlund Ordspr. (c. 1880). Nilsson HistFärs 132 (1940). särsk. (†) i uttr. köpandes eller oköpandes, med l. utan köp. PH 5: 3357 (1752). —
OKÖPT, p. adj. [fsv. oköpter]
1) (utom i c numera bl. tillf.) i fråga om affärstransaktioner: som man icke tillhandlat sig; jfr köpa 1. Linc. Oo 6 b (1640). särsk.
a) (numera föga br.) för att beteckna att ngn har ngt som (l. vars ingredienser) han själv producerat l. som han själv uppfött l. odlat o. d. Porthan 5: 72 (c. 1790; om renar). Om .. hans trogna hustru .. / Oköpta rätter reder till. Adlerbeth HorOd. 176 (1817). Kullberg Tasso 1: 155 (1860).
b) (tillf.) som man ännu icke köpt. Mycket var ännu oköpt: kaffet, sockret (osv.). Arkadius Pakkala 96 (1895).
c) hist. i uttr. oköpta räntor, i fråga om ersättningskrav från kronan under K. XI:s reduktion: den del av avkast ningen l. räntan från ett frälsegods vilken motsvarade de extra ordinarie utskylder, som frälsegodset ifråga åtnjöt befrielse från, o. till vilken man vid friköpet från kronan icke hade tagit hänsyn, då köpekontraktet ingicks o. köpesumman fastställdes. ReglOkiöptRänt. 1686, s. A 1 b. SvH 6: 163 (1904).
3) (†) motsv. köpa 3: icke förvärvad gm uppoffringar osv. Murberg FörslSAOB (1791). Samtiden 1874, s. 419.
4) (numera bl. tillf.) icke mutad; som icke obehörigt påvärkats av pängar. Murberg FörslSAOB (1791). Oköpta vittnen. Valerius 2: 256 (1839). särsk. (†) om ngns insats l. egenskaper o. d.: som icke görs resp. ådagalägges på grund av mutor l. dusörer. Oköpt nit. Posten 1769, s. 633. (Nådeansökningar som) af den oförrättades egen oköpta förbön ej understödjas. Calonius 3: 93 (1798). —
OKÖRBAR3~02, äv. 3~20. om land(område) l. väg l. is o. d.: där man icke kan köra. Träsken okörbare. NorrlS 1—6: 45 (c. 1770). VetAH 1802, s. 152 (om isar). —
OKÖRD, p. adj. icke körd; särsk.
1) (tillf.) om häst: som man icke kört med (sedan en viss tid); jfr köra, v. 7. Serenius X 4 a (1734).
2) lant. om åker o. d.: oplöjd; förr äv. om säd: icke nedmyllad; jfr köra, v. 11 b. ConsAcAboP 5: 21 (1680; om åker). VetAH 1803, s. 63 (om utsäde). QLm. 1: 69 (1833).
Spoiler title
Spoiler content