SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1950  
OLÖST ω3~2st, p. adj.; n. =.
Etymologi
[fsv. olöster; av O- 1 o. LÖST, p. pf. av LÖSA]
icke löst.
1) icke befriad (från fängsel, band o. d.); äv. bildl.; jfr LÖSA 1. Juslenius 264 (1745). Människan .. är bunden med lagen .., och ännu olöster genom Evangelii predikan. Borg Luther 2: 723 (1753).
2) (†) om arvslott: icke uttagen ur boet; jfr LÖSA 2. BtÅboH I. 2: 127 (1625).
3) icke inlöst resp. utlöst; jfr LÖSA 5. CivInstr. 511 (1704). Olöst pant. Murberg FörslSAOB (1791).
4) icke upplöst; jfr LÖSA 12. Linc. (1640; under indissolutus). Hinna af olösta ämnen. SFS 1894, Bih. nr 58, s. 32.
5) om knut, band o. d.: icke löst l. uppknuten; jfr LÖSA 13. Murberg FörslSAOB (1791). särsk. (i vitter stil) om dvala o. d.: icke (upp)hävd; jfr LÖSA 13 f. Wikner Lifsfr. 1: 98 (1866).
6) om (teoretiskt) problem, gåta l. (praktisk) uppgift o. d.: icke förklarad l. utredd l. tydd resp. genomförd; jfr LÖSA 15, 17. En af kyrkohistoriens olösta gåtor. Agardh ThSkr. 1: 35 (1842, 1855). Läroverksfrågan är .. ännu olöst. 3SAH 2: 56 (1887). Josephson Romant. 86 (1926).
7) om svårighet, tvist o. d.: icke uppklarad, icke bragt ur världen; jfr LÖSA 16. Trålkonflikten är ännu olöst. SvD(A) 1916, nr 5, s. 6.
Spoiler title
Spoiler content