publicerad: 1950
OMBORD- ombω3rd~.
Etymologi
i ssgr.
Ssgr (i sht sjöt.): OMBORD-ANSTÄLLD~02, p. adj. anställd på ett fartyg; äv. i substantivisk anv. DN(A) 1921, nr 5, s. 8. —
-GÅNG. förhållandet att ngn går om bord på ett fartyg. Gosselman Sjöm. 1: 28 (1839). VFl. 1937, s. 154. —
-GÅNGEN, p. adj. som gått om bord. —
-KOMST. förhållandet att ngn l. ett antal personer kommer om bord på ett fartyg. Skogman Eug. 1: 197 (1854). Efter ombordkomsten ställdes kadetterna upp till en ytlig inspektion. VFl. 1923, s. 138. —
-LÄGGNING.
1) förhållandet att ett fartyg i ngn viss (t. ex. fientlig) avsikt lägges tätt intill l. bringas att kollidera med ett annat fartyg. Tornquist Utk. 1: 48 (1788). Striden var som oftast het med ombordläggningar och äntringar. VFl. 1912, s. 104.
2) (ofrivillig) kollision mellan fartyg (l. smärre båtar). Möller 3: 1979 (1790). Natten mellan lördagen och söndagen bjöd på ett styggt tillbud till ombordläggning. Hägg Örl. 114 (1943). —
-STIGNING. förhållandet att ngn l. ett antal personer stiger om bord på ett fartyg. Hedenstierna Fideik. 75 (1895). —
-TAGA l. -TA, -tagning. taga om bord; med sak- l. personobj. Ombordtaga trupper. KrigVAT 1848, s. 441. Ombordtagning av proviant för 90 och vatten för 30 dygn. Hägg Örl. 67 (1943). —
-VARO, r. l. f. förhållandet att befinna sig om bord.
Spoiler title
Spoiler content