SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1950  
OMGÅ, v. -går, -gick, -gingo, -gått, -gången (se för övr. ). vbalsbst. -ENDE (HT 1916, s. 190 (1597), SFS 1899, nr 45, s. 3); jfr OMGÅNG.
Ordformer
(om- 15261899. omb- 1730)
Etymologi
[fsv. umganga, omganga, omga(a); jfr d. omgå, t. umgehen; av OM, prep. o. adv., o. GÅ; jfr OMGÅS, UMGÅ, UMGÅS]
(†) — jfr GÅ OM.
I. i fråga om rörelse omkring ngt l. hit o. dit (genom ngt) l., bildl., i fråga om förhållandet att sällskapa med ngn l. att ha att göra l. skaffa med ngt; jfr OM, prep. o. adv. I 1, 2, III 1, 2.
1) om banorna för de planeter som enligt den geocentriska världsuppfattningen kretsade kring jorden: gå l. sträcka sig i ring runt omkring jorden (utan att skära varandra). Wij kunne ther hoos (dvs. på himlavalvet) see och så, / Siw Cirklar som mon omgå. Sigfridi G 7 b (1619).
2) gå l. vandra l. ströva omkring (ngnstädes). Alle Betlare, som pläga omgå på Gaturna. Stiernman Com. 3: 155 (1663). Jag stannade i Potsdam, som är det Hades, der Fredrik den stores skugga ännu alltid omgår. Geijer I. 3: 164 (1810).
3) sällskapa med (ngn); umgås med (ngn); äv. intr., i förb. med prep. med. Hoo som .. een bansat menniskio omgår .., han gör sigh deelachtigh vthaff hans synd. LPetri KO 33 b (1561, 1571). Hans Maj:t .. sade sig hafva frågat Lenæum, Stigzelium, Emporagrium, Oselium, hvilke med mig dageligen omgingo, om de något viste deraf. Wallquist EcclSaml. 5—8: 112 (1675). (Personer) hvilka en (dvs. man) omgår. Hermelin DuFour C 1 b (1683). De (personer), med hvilka jag i barndomen omgick. Nyrén Charakt. 1 (c. 1765). Weise 2: 224 (1771). särsk. (†): ha sexuellt umgänge med (ngn); äv. intr., i förb. med prep. med. VDAkt. 1650, nr 28. J medler tijdh måste H. Märit granneligen achta sigh, att hon icke omgår medh sin frijare. Därs. 1676, nr 206 (1674).
4) ha att göra l. skaffa (med ngt), syssla (med ngt), handskas l. förfara (så l. så med ngn l. ngt) o. d.; vanl. i förb. med prep. med.
a) utan tanke på visst tillvägagångssätt: ha att göra l. skaffa (med ngt), syssla (med ngt).
α) i fråga om ngt konkret. Emädan man der i landet (dvs. i Hälsingland) mycket med lijn och läreft omgår. Ambrosiani DokumPprsbr. 28 (i handl. fr. c. 1663). Block MotalaStr. 61 (1708).
β) i fråga om ngt mer l. mindre abstrakt (ofta ngt förkastligt); ofta i uttr. med bet.: bedriva l. företaga sig l. hänge sig åt l. göra sig skyldig till ngt. The affguda dyrkare .., hwilke .. omgingo medh menniskio offer. LPetri 3Post. 27 b (1555). Etymologia omgår medh orden. Wallenius Proj. A 3 a (1682). (Det) är högst nödigt, för dem som med samma arbete (dvs. spinning) omgå, att (osv.). Carlström Spinnm. 4 (1832). särsk.
α') i uttr. omgå med (sådana l. sådana) tankar o. d., hänge sig åt l. tänka l. hava l. hysa (sådana l. sådana) tankar. Dhen som arbetar i Kiärleks balcken, han omgår altijdh medh swåra tanckar och sorger. Grubb 440 (1665). Konungs ära det är, med Kongliga tankar at omgå. Nicander GSann. 53 (1766). Omgå med dödstankar. Heinrich (1828).
β') i uttr. med bet.: i tanken sysselsätta sig med ngt (särsk. ngt förkastligt), spekulera över ngt, tänka ut planer l. förslag till ngt o. d., göra sig skyldig till svek, falskhet, stämplingar o. d. At samme her Söuerin norby plegher omgaa mett lyngh och bedragerii. G1R 3: 203 (1526). (Stefan Bathory) beslöth (dvs. slutade) sitt Lefwerne An. 1586, tå han ther med omgick, huru han Turcken medh Wapen angrijpa wille. Brask Pufendorf Hist. 355 (1680). At man omgick med det förslag, at förråda mig. Ekelund Fielding 251 (1765). Omgå med svek. ÖoL (1852).
b) med tanke på visst tillvägagångssätt; vanl. i förb. med prep. med: handskas l. förfara (så l. så) med (ngn l. ngt), (så l. så) behandla (ngn l. ngt).
α) i fråga om levande varelser. Oansedt ehuru jagh på dett fogeligeste sättet medh dem omgår. OxBr. 3: 45 (1623). (Ryssarna) omgingo med deras egit landsfolk argare än de Swenske. Girs J3 87 (1627). Möller Kyrkoh. 263 (1774).
β) i fråga om konkreta l. abstrakta ting; äv. pregnant: handskas (med ngt, i sht ett värktyg) på det rätta sättet. Att the med samma saak fogeligen och skäligen hafue omgådt. UpplDomb. 3: 148 (1589). De (soldater) som bäst visste till att omgå med geväret. Ekeblad Bref 1: 406 (1655). Landtmarskalken rådde, att man sackta och uti tystheet med denne saken omgå skulle. RARP 10: 470 (1668). De retelser som våra occupationer, våra begär, .. m. m. upväcka hos oss at .. illa omgå med det oss hvar i sin stad ombetrodde pund. Posten 1769, s. 572. särsk.
α') i uttr. omgå oförsiktigt, (o)varsamt o. d. med eld(en), umgås oförsiktigt osv. med eld(en). Then ovarsamt med eld omgår, .. böte fem daler, äntå at ingen skada sker. BB 24: 1 (Lag 1734). Oförsigtigt omgående med eld. SFS 1899, nr 45, s. 3.
β') med av prep. med inledd bestämning angivande visst sätt att gå till väga l. bete sig l. förfara. Mz flijt och tilbörligh wårdnat skal man omgå vthi Gudhdomliga saker. LPetri DialNattw. D 3 a (1562). Garney Masmäst. 152 (1791).
γ') utan förb. med prep. med: förfara l. gå till väga (så l. så). Schmedeman Just. 579 (1669). Detta sätt at i et grannlaga ämne omgå, synes mig bevisa en mera mogen omtanka. AdP 1800, s. 68.
II. om vind: ändra riktning, vända sig, slå om; jfr OM, prep. o. adv. III 4 a. Förstars gunst och nåde plägar sigh offta förandra, såsom winden offta omgår. Fosz 288 (1621; lt. orig.: ummegheit; Weigere: sig .. omuender).
III. gå l. passera förbi (ngn l. ngt); gå om (ngn l. ngt); jfr OM, prep. o. adv. III 8. När dee ähre omgångne, hafuer en af desse både ropat efter dem: Bernhyter. BtÅboH I. 4: 106 (1631). I dag .. när jag var i land, mötte jag plötsligt, vid omgåendet af en trädgrupp, en ensam, ung fellahqvinna. Kræmer Orient. 269 (1866). Han omgick oss på vägen. Sundén (1887). — särsk.
a) i uttr. omgå varandra, passera förbi varandra, gå om varandra; jfr GÅ OM 8. Våra klagobref hafva omgått hvarandra. Ahnfelt Rääf 321 (i handl. fr. 1865).
b) bildl.: lämna (ngt) ur räkningen; förbigå (ngt); underlåta (ngt). Till dett sista kan jagh och icke omgo att förmela lite om Stora Koparbergedh. HT 1909, s. 174 (1636). Emedan denna grundsats .. är strängt rättvis och .. hvarken kan omgås eller förnekas. Geijer I. 6: 215 (1840).
IV. gå till ända, förflyta, äga rum; jfr OM, prep. o. adv. III 9.
1) om tid: gå till ända; förflyta; framskrida. Förra än året war om gonget thå hade .. (hertig Erik) all slott och feste inne. OPetri Kr. 109 (c. 1540). Sedan tiden så långt omgådt, synes (osv.). PrästP 2: 122 (1723). Flere år lära också omgå, innan (osv.). Rinman Jernförädl. 350 (1772). Franzén Pred. 1: 44 (1841).
2) allmännare: äga rum, försiggå; tillgå. Svart G1 7 (1561). Hennes förbund med Sathan omgick j så måtto, at (osv.). BtFinlH 2: 277 (1666). Den 13 Junij, samma dagh som promotio doctoratus skulle omgå, convocerade (osv.). ConsAcAboP 4: 318 (1676).
Spoiler title
Spoiler content