[av mlt. ummesus, t. umsonst, ä. t. um(be)sus, -süs, -süst, -sunst, -sünst, av mlt. umme resp. t. um (se OM, prep. o. adv.) o. en substantivering av adv. mlt. sus, t. sonst (mht. sus, sust, sunst)]
(†)
1) för ingenting, gratis, utan vederlag. At iach predikar christi euangelium, och gör thz frij om sus. 1Kor. 9: 18(NT 1526). Omsys iagh siällan något gör. Asteropherus 35(1609). Gud till Ähra, och min Nästa till gagn, gifwer iag .. (receptet) gärna och willigt omsunst. Roberg Beynon 81(1697). Livin Kyrk. 37(1781).
2) utan värkan l. effekt; förgäves; till ingen nytta; fåfängt; äv.: utan skäl; äv. i sådana uttryck som det är omsonst med ngn, det är ute l. slut med ngn, gå omsonst, bli resultatlös. 1Sam. 25: 21(Bib. 1541). Wisseliga haffuer Paulus icke om susz, kallat Kyrkian Sanningenes Grund och Pelare. PJGothus Os. 239(1603). Eljest är'et med mig platt omsunst / I then sorg måste jag försvinna. HSH 26: 36(1616). Så går hon (dvs. min bön) ey omsunst. Kolmodinus Gen. E 4 a(1659). Ty kommen Skalder fram och visen, at Er konst / Bär märke, det I ej den samme lärt omsonst. Hesselius Zaletta 79(1740). JournLTh. 1810, s. 761.
