SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1950  
OMSTÄNDER, sbst.1, m.
Ordformer
(-sten-)
Etymologi
[av ä. t. umständer, vbalsbst. till umstehen (jfr OMSTÅ, v.1)]
(†) främmande hantvärksgesäll som ngn tid arbetat på en plats. När som en omstender vill omskicka (dvs. höra sig för om anställning), så skall (osv.). Ambrosiani SvSkråämb. 123 (i handl. fr. 1662).
Spoiler title
Spoiler content