publicerad: 1950
OMVÄXLING om3~väk2sliŋ, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(om- 1634 osv. vm- 1687, 1712)
Etymologi
[jfr d. omveksling, t. umwechs(e)lung]
1) (†) ombyte, utbyte; jfr OMVÄXLA 1. Omväxlingar af lefnadssätt, af umgänges-folk .. värka merendels någon ömhet, någon oro i våra sinnen. Ullman Frök. 54 (1780). Omvexling af utsäde. Murberg FörslSAOB (1791). — särsk.
a) motsv. OMVÄXLA 1 b. Bengt Kafle svarade nödigt vara, thed nogon omväxling där nedre måtte skee med krigzfolcked ther uthi landzändan. RP 4: 200 (1634). Nordberg C12 1: 532 (i handl. fr. 1704).
b) förhållandet att ett hemman byter ägare. I fall Rusthållaren såmedelst oförrättat eller afskräckt Augments åboen, at hemmanet genom ofta och otidig omväxling, blifvit förvärrat eller öde, så skal han det med sin egendom uprätta. Stiernman Riksd. 2491 (1723).
c) konkret, om plats l. station för ombyte av hästar o. d. vid befordran av post. CivInstr. 469 (1673). Såsom den Rigiske Påsten hafwer i förra tider haft sin fria gång igenom Curland och sina stationer och omväxlingar, .. altså (osv.). HC11H 7: 102 (1697).
a) i eg. anv., om tjänstefolks flyttning. Efter som med legofolcketz omwäxling ingen annan Förordning giöras kan än härtils är resolverat, .. så kan eij heller Ridderskapet och Adelen ther emot bewiljas at samma omwäxling wid Thomæ, utan som wahnt wid Michaelis tid skie skal. Schmedeman Just. 638 (1672).
b) mer l. mindre bildl.
α) i uttr. omväxling till det himmelska riket; jfr OMVÄXLA 2. (Underrättelser om) konung Carl Gustafs dödeliga och högstsaliga skilnad ifrån detta världsliga och omväxling till det eviga himmelska riket. Kurck Lefn. 150 (1705).
β) hädanfärd, bortgång, död. Med sin hederliga och vänkära lefnad (har G. G. Bonde) förbundit oss til en öm åtanka, så länge och til dess äfven vår omvexling vil infalla. Tilas ÅmVetA 1766, s. 16.
3) (†) handlingen att lämna ifrån sig ngt i utbyte mot ngt annat; utväxling (av fångar o. d.); reciprocitet (i ett förhållande); jfr OMVÄXLA 3. Hwad Fångarnas omwäxling anlangade, så begiärte han at weta huru många och hwilke the wore. Widekindi KrijgH 187 (1671). Mina synder äro hans (dvs. Jesu), och hans rättfärdighet är min, så at det är en ombytelse och omväxling. Borg Luther 1: 623 (1753).
4) (numera bl. mera tillf.) om växling l. omvandling (gm byte) av betalningsmedel till annat slag av betalningsmedel; jfr OMVÄXLA 4, ävensom OMVÄXLINGSBAR. Landtmarskalken begynte referera det stoora missbruk, som inrijtat är, att dhe af penningars utlänande och omväxling hafva giordt een handell deraf. RARP 10: 196 (1668). PH 1: 169 (1720). Vid ducaternas omvexling förlorades något. Murberg FörslSAOB (1791).
5) (mera tillf.) om omställning av växelanordningen i ett motorfordon för att ändra utväxlingen: växla; jfr VÄXLA OM. Nerén HbAut. 1: 56 (1911).
6) (numera bl. mera tillf.) mat. ss. beteckning för viss omkastning av termerna i en analogi: växling; jfr OMVÄXLA 6. Lindelöf AnGeom. 185 (1864). Bergroth Geom. 92 (1876).
7) (numera knappast br.; se dock c) förhållandet att olika ting osv. träda i stället för l. avlösa varandra; växling; i sht i fråga om ngt abstrakt; jfr OMVÄXLA 8 b. Den snälla omväxling emellan fruktan och hopp, som förelöper hos en Spelare af profession, gör Sinnet vildt och ostadigt. Lanærus Försök 32 (1788). Uttryckens Välljud består i en jemn omvexling af rena Vokal- och Konsonant-ljud samt längre och kortare ord m. m. Moberg Gr. 58 (1815). En omvexling af manliga och qvinnliga versslut. Tegnér (WB) 3: 236 (1819). Ljusets och mörkrets omvexling. Agardh Bot. 2: 195 (1832). (Gm förmågan att alstra nya individer) fortfara djur och växter att finnas under alla tider, men under en ständig omvexling af individuer. Sundevall Zool. 3 (1835). — särsk.
a) (†) konkretare, om följd av olika bärgarter, lagerföljd. Hisinger Ant. 1: 97 (1819). jfr LAGER-OMVÄXLING.
b) i uttr. i omväxling, omväxlande, det ena efter det andra. Hela detta fälttåg blef ett tågande i vida fältet, icke efter ett, fast mål, utan efter flere i omvexling. Malmström Hist. 4: 323 (1874).
8) (†) förhållandet att upphöra l. upplösas, slut. Han, som ei vil at vintren skulle vara evig, han vil ei eller at vår sorg skal vara ouphörlig; ty alt har sin omväxling. Mörk Ad. 2: 320 (1744). Ingialds regering hastade nu äfven til sin omväxling. Lagerbring 1Hist. 1: 123 (1769).
9) (numera föga br.) förhållandet att förändras l. slå om l. att vara olika i olika delar l. partier l. vid olika tillfällen o. d.; förändring, omslag, skiftning, växling; jfr OMVÄXLA 10. Thet hafwa sådane tider och vmwexlingar warit i alla tider. Swedberg SabbRo 1462 (1687, 1712). Tidernes omväxlingar. 2RA 1: 39 (1719). At öka lönerne efter prisernes omväxlingar. Bergeström IndBref 246 (1770). Vapnens natur är oföränderlig; terrainen och krigstilfälligheterne äro underkastade beständiga omvexlingar. Lefrén Förel. 2: 2 (1817). Dagen med sina omvexlingar (är) en träffande bild af hela det menskliga lifvet. Tegnér (WB) 3: 204 (1819). Vänta omväxling i vädret. Östergren (1933).
10) [specialanv. av 1, 7, 9] om ombyte l. växling l. förändring l. följd l. serie av ombyten osv., med särskild tanke på att det (den) upphäver l. motvärkar tråkighet l. ledsamhet l. gör ngt mindre enformigt l. enahanda. För omväxlings skull, för ombytes skull. Min Herre, .. gemenligen består .. (friares) största nöye uti en stadig omväxling. Lindahl Tanckef. 23 (1740). Sjungen i vexlande skof! Omvexling af Muserna älskas. Adlerbeth Buc. 19 (1807). Omvexlingens lag bjuder att nyttja än en direkt, än en omvänd ordföljd. Enberg SvSpr. 368 (1836). Fru Westberg fick snart pastor Gustaf lägrad vid kaffebordet, som nu på eftermiddagen för omvexlings skull var dukadt inne i salen. Hedenstierna FruW 44 (1890). Till omväxling på havregröten finns det majs-, korn- eller vetegröt. Cederschiöld Manh. 106 (1916). Visst kan det vara tröttsamt och enformigt (att laga mat), men till sist tappar man smaken för omväxling. Bergman Patr. 72 (1928).
Ssgr: OMVÄXLINGS-RIK. särsk. till 9 o. 10. Wallin Rel. 3: 347 (1831). Hvad hon under sitt omväxlingsrika, brokiga lif erfarit. Ahrenberg Männ. 6: 157 (1914). —
(7) -VIS, adv. (†) växelvis, omväxlande, alternerande. Stiernman Com. 3: 677 (1668). Rüdling Suppl. 393 (1740).
Avledn. (till 4): OMVÄXLINGSBAR, adj. (i fackspr.)
Spoiler title
Spoiler content