publicerad: 1950
O- ssgr (forts.):
OMÖGENHET. [jfr mnl. onmogentheit, ä. t. unmögen(d)heit] (†) oförmåga l. bristande duglighet o. d.; äv.: medellöshet. VDAkt. 1705, nr 459 (om medellöshet). Därs. 1790, nr 523. —
OMÖGLAD, p. adj. (numera bl. tillf.) som icke möglat; utan att mögla; ngn gg äv. bildl. G1R 25: 260 (1555). SvMerc. V. 4: 157 (1760; bildl.).
Spoiler title
Spoiler content