SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1950  
ONANI -ni4 (ånani´ Dalin), r. l. f.; best. -en l. -n.
Ordformer
(onani 1837 osv. onanie 18001892)
Etymologi
[av t. onanie (jfr eng. onanism, fr. onanisme); till det i 1Mos. 38: 9 förekommande mansnamnet ONAN]
handlingen att bereda sig sexuell njutning l. tillfredsställelse gm avsiktligt retande av de egna könsdelarna med händerna l. dyl., masturbation, självbefläckelse, självtillfredsställelse. Gjörwell o. Stechau Flittner Gynäol. II. 6: 22 (1800). särsk.
a) veter. om likartad vana hos djur. Wennerholm o. Svensson 392 (1892).
b) (tillf.) bildl. Intellectuell Onanie. Hammarsköld SvVitt. 2: 172 (1819; om kelande med sin egen person).
Spoiler title
Spoiler content