SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1950  
OPAK ωpa4k, äv. å- l. o-, adj. -are (gradf. dock bl. mera tillf.).
Ordformer
(opak (-ac) 1747 (: opact), 1776 osv. opaqve (-aque) 17471758 (pl.))
Etymologi
[jfr t. opak, eng. o. fr. opaque; av lat. opacus, skuggig, mörk. — Jfr OPACITET, OPAK, sbst.]
(i fackspr.) ogenomskinlig, ”ogenomsynlig”. Skifveralun finnes så väl opact som igenomskinligt. Wallerius Min. 56 (1747). (Tryckpapperet) bör vara tillräckligt opakt, så at 7 ark fullständigt utestänga genomfallande dagsljus. TLev. 1905, nr 27, s. 1. Transparenta och opaka färger. Form 1940, s. 6.
Spoiler title
Spoiler content