OPLÄTTAD, p. adj. (†) i uttr. bliva oplättad för ngt, icke besväras l. ansättas av l. gm ngt; jfr oplatsad. (Att drängen) måtte blifwa Oplethet och oplundrat för Knechte Nämpdh, Så och för annan Orätt och Öfwerwåldh. Trolle-Bonde Hesselby 17(i handl. fr. 1608). —
OPLÖJD, p. adj. (o- 1587 osv. u- (v-) 1539—1540) [fsv. oplöghder] icke plöjd. G1R 12: 253(1539; om åker).
