[sv. dial. or, ur, m. l. n.; jfr d. (dial.) or; sammanhörande med (möjl. sekundär bildning till) OREN, adj.2 (se ORIG), l. ORNA, v.1]
koll., om nästan mikroskopiskt små spindeldjur av familjen Tyrophagidæ, som förekomma i förmultnande resp. ruttnande växt- l. djurämnen, i sht om arterna Tyroglyphus siro Lin. (ostor, ostkvalster), Tyroglyphus farinæ Deg. (mjölor, mjölkvalster) o. Glyciphagus domesticus Deg. (husor, sockeror); äv. (utom zool. i sht i pl.) om det enskilda djuret l. den enskilda arten. Dahlbom Insekt. 337(1837). Att alqvistar lagde i mjöl fördrifver or. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 170(1857). Mjölqvalstret eller Oret. 1Brehm III. 2: 207(1876). Gammalt kli innehåller ofta or, vilket redan i mindre mängd gör det oaptitligt. LmUppslB 613(1923). Fikon, sockriga av mjöl och or. Jensen Goldschmidt Mex. 85(1926). HandHantv. Hand. 7: 53(1939; om ostor). — jfr MJÖL-,OST-,SOCKER-OR.— särsk. i utvidgad anv.
a) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) mask l. småkryp (som gnager sönder l. fördärvar ngt); i pl. l. (koll.) i sg. Blommans frö, af solen mognadt, / gnages tomt af or och maskar. Hemberg ObanStig. 69(1896).
b) (i vissa trakter, med prägel av folkligt språk) om mjölliknande exkrementer av trägnagare, maskmjöl. SvUppslB 28: 450(1936).
Ssg: OR-DJUR. zool. individ l. art av familjen Tyrophagidæ bland kvalstren, särsk. släktet Tyroglyphus Latr.; särsk. i pl., om denna familj resp. detta släkte. Thorell Zool. 2: 391(1865). 3NF(1931; om släktet). SvUppslB(1934; om familjen).
