OPULENT -län4t, adj.; n. o. adv. =.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. opulent; av lat. opulens (gen. -entis) l. opulentus, rik, riklig, dyrbar, till ops, makt, förmåga, rikedom m. m., sannol. nära besläktat med OPUS. — Jfr OPTIMUM]
(numera mindre br.) riklig, yppig o. d.; förr äv. i uttr. opulent anseende, förhållandet att ge intrycket att föra ett yppigt levnadssätt l. att äga rikedom. Under ett opulent anseende men verklig fattigdom. MoB 3: 210 (1776). Gästerna regalerades (dvs. undfägnades) opulent med kringlor, sötsaker och pastejer. Ahrenberg Männ. 2: 46 (1907). 3SAH 50: 264 (1940).
