publicerad: 1950
ORANGÖR ω1raŋʃö4r l. ωr1- l. or1-, l. -œ4r, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-eur 1771. -ör 1824—1925)
Etymologi
(numera bl. på vissa platser) föreståndare för orangeri. DA 1771, nr 152, s. 3. ST(A) 1925, nr 196, s. 7 (om person anställd vid Sthms stads parkavdelning).
Spoiler title
Spoiler content