SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1950  
ORDINATA or1dina3ta2, äv. å1r-, r. l. f.; best. -an; pl. -or; äv. ORDINAT -na4t, sbst.2, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-at 17521920. -ata 1795 osv.)
Etymologi
[jfr t. o. eng. ordinate; av lat. ordinatus, p. pf. av ordinare (se ORDINERA). — Jfr KOORDINAT]
mat. den ena (den mot abskissan vinkelräta) koordinaten i ett rätlinigt koordinatsystem. Palmquist ConSect. 5 (1752). Hedström o. Rendahl Alg. 48 (1915).
Ssg: ORDINAT-AXEL. mat. jfr axel, sbst.1 II 2. Jochnick AnGeom. 2 (1860). Hedström o. Rendahl Alg. 44 (1915).
Spoiler title
Spoiler content