publicerad: 1950
ORDINERA or1dine4ra, äv. å1r-, i Sveal. äv. -e3ra2 (ordine´ra Weste; årrdinèra Dalin), förr äv. ORDONNERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.); jfr ORDINATION, ORDINATOR.
Ordformer
(orden- (år-) 1609—1769. ordin(n)- (år-) 1524 osv. ordon(n)- 1629—1904. orn- 1546 (: Ornæra))
Etymologi
[fsv. ordinera; jfr d. ordinere (ä. d. äv. ordonnere), mlt. ordinēren, ordenēren, t. ordinieren (mht. ordinieren, ordenieren, ornieren); av lat. ordinare, av ordo (gen. ordinis). Formen ordonnera beror på anslutning till fr. ordonner (se ORDONNANS). — Jfr KOORDINERA, ORDEN, ORDER, ORDINAND, ORDINANTIA, ORDINARIE, ORDINAT, sbst.1, ORDINATA, ORDINÄR, ORDNA, ORDNING]
— jfr FÖRORDINERA.
1) (†) placera l. sätta l. gruppera l. (upp)-ställa l. bringa (ngt) i viss (särsk. riktig, vederbörlig) ordning, ordna (se d. o. I 1). Wollimhaus Ind. (1652). Schück VittA 1: 208 (i handl. fr. 1669). Och gingo Marskalckerne (vid en viss ceremoni) i medler tijdh at ordinera Adelen hwar i sitt rum igen. Widekindi KrijgH 922 (1671). Man bör känna .. huru de (dvs. blommorna) i anseende til färgorne böra blandas och ordonneras. Fischerström 2: 125 (1780). — särsk.
a) i fråga om uppställning l. formering av en här- l. flottavdelning o. d.; jfr ORDNA I 1 c. Schroderus Liv. 583 (1626). Dagen wardt Statuerat, / och platzen Eligert, / härerne Ordinerat. Visb. 3: 171 (1651). Inventarie-Constapelen .. (underrättar örlogsmanskapet) huru det ordineras til äntringar. PH 5: 3451 (1752).
b) refl.: placera l. sätta sig i viss ordning. Wärden sade, .. Giästerne kunde sielf ordinera sig (vid bordet) bäst the wille. Weise 215 (1697; t. orig.: sich .. ordnen).
2) (†) bringa (ngt) i viss form l. visst skick l. tillstånd; utforma, gestalta; inrätta; anordna; ordna (se d. o. I 3), bestämma; organisera l. arrangera på visst sätt; äv.: instifta o. fastställa lagarna för (ngt); stundom övergående i o. svårt att skilja från 3 (a). (I runskriften) är icke mer än sexton .. boksteffer, .. ty the äro icke så ordinerade som the Latiniske litterer. OPetri 4: 555 (c. 1535). (Äktenskapet) är skickat, och aff Gudh ordinerat, / At werlden ther jgenom, skal warda förmerat. TobCom. D 3 a (1550). Then aldrahögste Gudh fogar, ordinerar, skickar och tempererar .. (årstiderna) til thet besta. Muræus Arndt 4: 60 (1648). At Ungkarls til en Mö, är bästa frieri, / Så war thet, säger han, i början ordinerat. Runius (SVS) 1: 291 (1713). — särsk.
a) i fråga om inrättandet o. inredningen av en byggnad l. ett rum, (den yttre) utformningen o. planerandet av en anläggning l. ett samhälle (med avs. på hus, gator o. d.); jfr 1. Hans hustrues framledhne forelder haffue Sticktett och ordineret .. (S:t Erasmus') Capell (i Kalmar). G1R 11: 38 (1536). (Byggnaden skall ha) Rummen .. wäl ordinerade effter eens Mans rätta Tarff. Brahe Oec. 57 (1581; uppl. 1920). (Att) för:ne stadh bådhe med torgh och rume gatur må skickeligen bliffwe bygd och ordinerett. PrivSvStäd. 3: 530 (1585). 3SAH 28: 148 (c. 1737).
c) fastställa en viss uppdelning l. fördelning av (ngt); närmande sig bet.: fördela; jfr 1, 3. (Biskop Brask ombedes att hos sina präster skaffa 30 båtsmän kost) fförhoppendis at thet ær eder oc them en ring twnge nær the skælige emellen them ordinerade varde. G1R 1: 271 (1524).
d) i fråga om (fastställandet av) viss procedur l. avvägning av olika ingredienser vid tillvärkning av ngt; jfr 3. Salpether, Swabel Och kwll vdhij wigthen tilhopa Ordinerath. ArkliR 1539, avd. 3 (bet. oviss). Tyckes oss, thed malmen är inthed rätt ordineredt, som tillhope brännes och smeltas skall. G1R 23: 140 (1552).
3) förordna, påbjuda, föreskriva, stadga, bestämma o. d.; jfr 2, 4, 5.
a) (†) i fråga om förordnande l. påbud osv. utfärdat av offentlig myndighet; jfr FÖRORDNA 2; äv. i uttr. ordinera om ngt; äv. med obj. betecknande stadga, beslut o. d. När .. (Kristiern II) ordinerat hade om embeter och befalningar effter sin wilia, segladhe han til Danmark. OPetri Kr. 326 (c. 1540). Sedan skall så hafva blifvit ordinerat, at Hamborgh skulle vara Erchiebiskops Säthe för thesse landh. LPetri Kr. 50 (1559). Sådane anstalter, som .. blifvit af Riksens Ständer sielfve approberade och ordinerade. 2RARP 13: 350 (1742). Murberg FörslSAOB Bih. (1791).
b) (†) med avs. på person: utse, utvälja, utnämna, förordna (se d. o. 4); äv. övergående i bet.: sända i visst uppdrag o. d. ArbogaTb. 4: 83 (1552). En Drabant som seden bleff ordineret thil malmfogte på Norre malm j Stockholm. KlädkamRSthm 1587 A, s. 36 b. Ordinerades altså några Professores, som huset besichtiga skulle. Rudbeck Bref 60 (1670). (Sultanen) ordonnerade folck till (den sårade svenske) Leut[nantens] skiötsel. Lagerberg Dagb. 34 (1710).
c) (†) med avs. på egendom, pänningmedel, förnödenheter o. d.: träffa bestämmelser om (ngt, särsk. angående äganderätten); anvisa, anslå; utanordna; äv. övergående dels i bet.: donera, skänka, dels i bet.: överlämna, sända. G1R 29: 621 (1559). Beder på thett flitigste och ödmiukeligste, att migh några medell till samma posterss betalning må ordonerate bliffva. OxBr. 11: 613 (1632). Hans Högstsal. Maj:t (har) för (de nödlidande) Koppar-Smederne ordinerat någon Spanmål til deras understöd. HC11H 12: 114 (1697). Till detta Capell har Sixtus V. ordinerat en visz åhrlig inkomst. SvBrIt. 1: 45 (c. 1700). Eneström Gnosj. 113 (i handl. fr. 1808).
d) (†) i fråga om föreskrift rörande l. beställning av handelsvara (order); äv. liktydigt med: beställa, rekvirera, införskriva. Swedenborg RebNat. 1: 223 (1713). De varor Farbror .. behagat ordinera skola med första lägenhet till upgifven Commissionär afgå. ÅboSvUndH 24: 31 (1813). Jungberg (1873).
e) (numera knappast br.) i allmännare anv.; dels: föreskriva, påbjuda; befalla; bestämma; säga till (om); äv. ss. anföringsverb; dels: ombestyra, ställa om, ordna med. Demetrius redh och med vth .. och ordinerade huru the rijdha skulle. Petreius Beskr. 2: 165 (1614). Jag måste regera allt, styra allt, säga och ordinera (säger prostinnan). Almqvist AMay 61 (1838). Gå nu till Stina och bed henne sy i en annan (knapp), ordinerade far. Lindberg FinNov. 138 (1894). — särsk. dels med (mer l. mindre) konkret obj., dels i uttr. ordinera om (förr äv. vid) ngt, bestämma l. ge befallning l. föreskrifter angående ngt; styra (över) l. leda ngt; ombestyra l. ställa om l. ordna med ngt. Att någon aff reputation sändes uth till Hennes M:t Enkjedrottningen, som förestodo sakerne och ordinerade om sal. K. M:tz lijk. RP 3: 53 (1633). Jag (begynte) på att ordonera wid hans pagage, som best jag kunde, att de på 2:ne dagar woro färdiga. KKD 1: 109 (c. 1710). Det var enda trätan emellan honom och hans förra Fru, at han altid ville vara i köket, ordinera maten, och bestyra om Pigorna. Stagnell JHjernlös 3 (1756). Murberg FörslSAOB Bih. (1791). särsk.: beordra ngn att ställa fram l. ställa i ordning ngt, beställa ngt, säga till om ngt. Tersmeden Mem. 2: 7 (1734). I denna långväntan på Hästar, ordinerade jag en kopp Caffé. VexiöBl. 1815, nr 24, s. 3. (Onkel gick) För att om vagn och hästar ordinera. Runeberg 6: 47 (1862). Strindberg TjqvS 4: 41 (1875).
4) föreskriva (ngt) ss. medel mot en sjukdom o. d.; äv. med indir. obj. BOlavi 193 b (1578). Hwad Doct: Scalerus har ordinerat dett haf(v)e wij brukat. CollMedP 27/4 1674. En brunnskur ordinerades åt Fredrika. 3SAH 16: 133 (1901). Min gamla mor, som var ordinerad att vistas mycket i fria luften. LfF 1902, s. 262. Sjukbidrag må avse läkemedel allenast där sådant .. ordinerats av tjänsteläkare eller (osv.). SFS 1941, s. 511. — särsk. (†) i uttr. ordinera recept, skriva (ut) recept. Kempe Graanen 106 (1675).
5) kyrkl. (högtidligen, gm vissa ceremonier) insätta (ngn) i ett kyrkligt ämbete l. viga (ngn) till det andliga ståndet, inviga (se d. o. 1); i fråga om sv. förh. liktydigt med: viga till präst l. biskop; stundom övergående i bet.: förordna, utnämna. Ordinera ngn till präst l. biskop. KyrkohÅ 1931, s. 214 (1540). Biscopen .. skal .. icke .. flere Prester ordinera än behoff görs j hans Sticht. LPetri KO 77 a (1561, 1571). (Påven) som sina Munkar och Präster medh rakande och smöriande ordinerer. PErici Musæus 3: 7 a (1582). En Biskop skall vtaff twå eller tree Biskopar blifwa Ordinerat och Wijgd. Schroderus Os. 1: 46 (1635). VLösen 1924, s. 123. — särsk.
a) (mera tillf.) i uttr. ordinera ngn till l. i ett visst distrikt, för värksamhet inom ett visst distrikt. ÅbSvUndH 10: 25 (1620). Uppl. 2: 471 (1908).
b) (†) i uttr. ordinera ngn med predikoämbetet, bekläda ngn med predikoämbetet. PErici Musæus 2: 69 a (1582).
c) (†) i uttr. ordinera den apostoliska stolen, utse innehavare av påveämbetet; jfr 3 b. Schroderus Sleid. 145 (1610).
Spoiler title
Spoiler content