SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1950  
OREGO, r. l. m. l. f.
Ordformer
(oregio 1636. orego 16361815. oregå 1643)
Etymologi
[av span. (galic.) ourego, sidoform till span. orégano, av det lat. växtnamnet origanum]
(†) växten Origanum vulgare Lin., vild mejram, dosta; särsk. ss. ämnesnamn, om de ss. krydda använda delarna av växten. HovförtärSthm 1636 A, s. 102. 16 lodh Spanisk orego. Därs. 1650, s. 470. Synnerberg (1815).
Spoiler title
Spoiler content