ORGANISATÖR or1ganis1atö4r l. -œ4r, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[av fr. organisateur, avledn. av organiser (se ORGANISERA)]
person som organiserar l. som har organisationsförmåga. Liljecrona RiksdKul. 380(1840). Högskolans organisatör och entusiastiske gynnare Albert Lindhagen. Sthm 1: 359(1897). Stadens polismästare .. (var) en utmärkt organisatör. Hellström Malmros 285(1931). Den livländske köpmannen (Rademacher), som blev det svenska finsmidets organisatör. Dædalus 1942, s. 47.
