ORIGO ωri4gω l. or- l. år-, l. -go, sbst. oböjl.
Etymologi
[av lat. origo, ursprung, begynnelse m. m., till oriri, uppstå, utgå, börja m. m. — Jfr ORIENT]
mat. abskissans o. ordinatans skärningspunkt i ett rätvinkligt koordinatsystem; äv. om utgångspunkten för radius vector i ett polärt koordinatsystem (jfr POL). Fock 1Fys. 212 (1853; i ett rätvinkligt koordinatsystem). 3NF 11: 1184 (1929; i ett polärt koordinatsystem).
