ORIMMAD, p. adj.1 [sv. dial. orimmad(er), icke sotad, obegagnad; jfr nor. rim, isl. hrím, sot, rimfrost; till rim, rimfrost m. m.] (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) om kittel l. gryta o. d.; eg.: icke sotad; övergående i bet.: som icke stått på elden, obegagnad, ny. En orimad brÿge kiättel. Lillie Dagb. 11/2 1748.jfr Hof DialVg. 219(1772). —
ORIMMAD, p. adj.2
1) om vers l. versmått l. diktvärk o. d.: icke rimmad; äv. ss. adv.: utan rim. Nytt försök till orimmad vers. Kellgren (SVS) 2: 189(1783; titel på dikt). Skrifva orimadt. Thorild (SVS) 1: 487(1783). Orimmade jamber. StWarburg 29(1912).
2) (†) orimlig, som det icke är rim o. reson i; grundlös; absurd. Ekeblad Bref 2: 375(1663). En Fantast med sin orimade inbilning. Weise 47(1697).
SAOB
