SAOL SO SAOB Alla tre läs på saob.se SAOB Svenska Akademiens ordbok publicerad: 1950 ORKEL or4kel, m. l. r.; best. -n; pl. orklar. Etymologi [sv. dial. (Uppl., Finl.) orkel, orkil, ortjil, möjl. av ett ä. ulkil, avledn. av ULK] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fisken Cottus scorpius Lin., rötsimpa. Uppl. 2: 161 (1906). SAOB Alfabetisk lista ork subst. orka subst. orka verb orkan subst. orkande orkel subst. orkelös orken subst. orkeslös adj. orkeslöst orkester subst. Till alla ordböcker Spoiler title Spoiler content
