SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1950  
ORKESTRION orkäs4trion, n. (Envallsson (1802) osv.), ngn gg r. (Wedin Rothstein NTjeckNov. 214 (1927); best. -et (Bergh Konst 2 (1886, 1908) osv.); pl. = (Steffen BrittStröft. 55 (1895) osv.), äv. -er orkäs1triω4ner (Vallentin London 239 (1912)), äv. orkestrier (UB 2: 537 (1873), Torpson Eur. 1: 315 (1895)).
Ordformer
(förr äv. orch-)
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. orchestrion; till ORKESTER]
1) (förr) om vissa musikinstrument; särsk. om en kombination av orgel o. piano som uppfanns 1791 av Th. A. Kunz i Prag o. användes av den tyske musikern G. J. Vogler på hans konsertresor. Sundelius NorrköpMinne 423 (1798). SvTMusF 1927, s. 88.
2) (i sht förr) visst slags större, mekaniskt musikinstrument. Andersson (1857). UB 2: 537 (1873). Orkestrionet spelar ”God save the King”. Vallentin London 237 (1912). 3SAH LIII. 2: 283 (1942).
Spoiler title
Spoiler content