SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1950  
ORNAMENTÖR 4r l. 4r, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[till ORNAMENTERA; jfr fr. ornateur, ornamentist, till orner (se ORNERA)]
(föga br.) ornamentist. MeddSlöjdF 1898, 2: 73.
Spoiler title
Spoiler content