SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1950  
ORNAT, adj.; n. o. adv. =.
Etymologi
[av lat. ornatus (adv. ornate), p. pf. av ornare (se ORNERA)]
(†) prydlig, sirlig. Biurman Brefst. 158 (1729). Predikstolen i Blacksta är nog ornat och Zirlig. Hagström Herdam. 2: 34 (i handl. fr. 1748).
Spoiler title
Spoiler content