SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1950  
ORRE or3e2, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. orre, urre; sannol. hypokoristisk bildning (med anslutning till ORRE, sbst.2) till sådana ord som ÖRFIL, sv. dial. öring, örfil, HURRIL, HURRING, HURVEL (jfr finlandssv. dial. orrvile, örfil)]
(vard.) (kraftig l. rungande) örfil, sittopp; ofta med mer l. mindre tydlig anslutning till ORRE, sbst.2; jfr ORR-UNGE 2. Jagh tigh en Orre gier. Nachspeel 6 a (1691). En orre han väl säkert fick; / Men icke af de goda. Dalin Vitt. 4: 167 (c. 1745). Nordström-Bonnier Anständ. 182 (1935).
Spoiler title
Spoiler content