publicerad: 1950
ORRE or3e2, sbst.2, i bet. 1 m. l. r., i bet. 2 o. 3 r. l. m.; best. -en (Bureus Suml. 68 (c. 1600) osv.) ((†) -an Spegel GW 205 (1685); orrn Sätherberg Blom. 1: 28 (1841; i poesi)); pl. -ar (Asteropherus 18 (1609) osv.) ((†) -er NoraskogArk. 5: 76 (1608); -or 3SAH 23: 332 (c. 1640; rättat efter hskr.), Salé 97 (1664)).
Ordformer
(or- (ohr-, åhr-, år-) (i ssgr) 1538 (: orhane)—1623 (: Ohre Pastey), 1807 (: orpipa). orr- (å(h)rr-) 1559 (: årrehönns), c. 1600 osv. vr- (i ssg) 1548 (: vrhane fieddra). örr- 1619)
Etymologi
[fsv. orre (ss. tillnamn samt i ssgrna orhani, orhöns o. i ortnamn), sv. dial. orre, urre, urr, motsv. dan. o. nor. orre, fnor. o. isl. orri; jfr mlt. ūrhane, ūrhene, ūrhōn, tjäder, orre, fht. ūrhano, tjäder(tupp) (mht. ūrhan, urhan, orhan, t. auerhahn, urhahn, tjädertupp), ūrhuon, or(re)huon, tjäder(höna) (mht. ūrhuon, urhuon, orhuon, t. auerhuhn, urhuhn), ävensom mnl. woerhane, fasan (holl. woerhaan), woerhoen, fasan, feng. wōrhana, orrtupp?, fasantupp; av omtvistat urspr. (se LMoberg i NysvSt. 28: 11 f. (1949)); snarast urspr. ljudhärmande o. åsyftande de kuttrande lätena i tuppens spel; jfr i så fall med avs. på namngivningsgrunden TJÄDER, ävensom holl. korhoen, orre (till korren, etymologiskt identiskt med KURRA, v.2). — Jfr EKORRE]
1) fågeln Lyrurus tetrix Lin.; särsk. om hannen: orrtupp; äv. koll.; äv. ss. maträtt. De hade orre till middagen. Bureus Suml. 68 (c. 1600). (I buren) har man .. insläppt en Orre med en Orr-höna. VetAH 1759, s. 150. Orren .. är gemenligen mörare, lättsmältare och sundare än tjädren. SÖdmann (1787) hos BBergius PVetA 17—80, 2: 78. Då orren kuttrar, bådar han rägn. NorrlS 1—6: 102 (1798). Orren .. (är) stor som tamhönsen, med klufven stjert. Sundevall Zool. 62 (1835). Jäg. 1897, 2: 63 (koll.). Orrarnas bubblande spel långt ute på myren. Klinckowström Örnsjötj. 36 (1906). — jfr SKVALT-, SPEL-, UNG-ORRE. — särsk.
a) i jämförelser; särsk. (numera bl. mera tillf.) i uttr. som orren i lek(en) l. då han spelar o. d., särsk. för att beteckna att ngn (av iver l. upphetsning o. d.) varken hör l. ser ngt l. är utan all besinning l. aktsamhet o. d.; jfr SPEL-ORRE. Nordencrantz Arc. 236 (1730: som Orren i leken). När Orren leker och spelar, så hörer eller ser han intet: hvadan ordspråket om oaktsamt folk lyder, at de äro, som Orren när han spelar. Bruno Gumm. 230 (1762). (Han) var pigg som en orre nästa morgon. Hedin Transhim. 1: 307 (1909). Han pratade och gick på som en orre. Larsson i By Logen 187 (1916).
b) i utvidgad anv., om fågel som till utseendet mer l. mindre påminner om en orre; särsk. dels (i ssgr) om bastard av orre o. annan orrfågel (ripa, järpe), dels (o. ss. enkelt ord numera nästan bl.) i uttr. (den) kaukasisk(a) orre(n), om den i Kaukasus levande fågeln Lyrurus mloksiewiczi Tacz. Linné MusReg. 17 (1754; om rödhöna). Den kaukasiska orren. Rendahl Brehm 12: 257 (1930). jfr DALRIP-, HASSEL-, HAVS-, JÄRP-, MORIP-, RIP-, SJÖ-ORRE.
c) [jfr sv. dial. orre, lustigkurre, överdådig yngling] (i sht i vissa trakter) bildl. (jfr 2, 3), ss. (nedsättande) benämning på person; förr äv. i uttr. herr Orre, om djävulen. Vi skulle snart få höra herr Orre (så kallade han satan,) tala. Münchenberg Scriver Får. 169 (1725; t. orig.: Herr Uhrhan). Geete Språkl. 94 (1924; ss. spenamn för norrlänningar). jfr KLUT-, SPEL-ORRE.
2) [med avs. på bet. jfr KRÅKA I 2 b; tecknet liknar en stiliserat tecknad flygande fågel] (i vissa trakter, vard.) bildl.: bock (se BOCK, sbst.2 2); förr äv. (i ssgn GRAMMATIK-ORRE) i utvidgad anv., om (språk)fel (jfr BOCK, sbst.2 1). Att läraren i modersmålet satte en orre i kanten för en (viss) konstruktion. SvD(A) 1931, nr 146, s. 9.
3) [sannol. skämtsam ombildning av HURRA, sbst.1] (vard., föga br.) bildl.: trebent kaffepanna. TurÅ 1911, s. 196. Snart puttrar den trebenta orren. Forsslund LuftLock. 195 (1933).
Ssgr (till 1): A: ORR-AND, f.||ig. l. r. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fågeln Oidemia fusca Lin., svärta. ÖfversVetAFörh. 1858, s. 94 (fr. Jämtland). —
-BO, n. Rosenius SvFågl. 3: 333 (1930). särsk. (tillf.) bildl., om trång bostad, krypin. Nyblom Bild. 245 (1864). —
-BUR.
1) (mera tillf.) bur (se bur, sbst.1 4) vari orrar hållas instängda. FoFl. 1908, s. 272 (i djurpark).
2) (förr) inrättning för fångst av orrar, väsentligen bestående av en krets av i marken nedslagna, upptill spetsade (utåtlutande) stänger, inuti vilken var rest en upptill spetsad stake med en i ett snöre l. en vidja upphängd horisontal kavle, som vippade, då orren satte sig på den, varvid fågeln föll ner i buren; jfr -tratt o. bur, sbst.1 5 a. TJäg. 1832, s. 237. FinEtnogrAtl. 13 (1905). —
-BÄNNE l. -BÄNNA. (orr- c. 1730 osv. orre- c. 1740) (i sht förr) = bänne 2. Broman Glys. 3: 10 (c. 1730). Keyland NordMJakt. 13 (1911). —
-BÖSSA. (orr- 1855 osv. orre- 1652) (numera bl. tillf.) bössa (se d. o. 2 b) avsedd l. lämplig l. använd för orrskytte. Ekeblad Bref 1: 115 (1652). Jäg. 1897, 2: 132. —
-FÅGEL. (orr- 1751 osv. orre- 1616) orre; äv. koll.; äv. (numera föga br.) ss. maträtt; äv. (zool.) i utvidgad anv., särsk. om fågel tillhörande underfamiljen Tetraoninæ bland hönsfåglarna; särsk. i pl. om denna underfamilj, förr äv. vidsträcktare l. inskränktare, med på olika sätt fattad innebörd. NorrlS 1—6: 345 (1616). 1Brehm 2: 376 (1875; i utvidgad anv.). Stekt orrfågel. Langlet Husm. 311 (1883). NF (1888; i pl., vidsträcktare). FrSkog. 54 (1892; koll.). 3NF (1931; i pl., om underfamiljen). —
-HANE. [fsv. orhani (Schlegel o. Klingspor Ättart. 212 (i handl. fr. 1480: orrhana)); jfr mlt. ūrhane, tjäder(tupp), orre, ävensom fht. ūrhano, tjäder(tupp), mht. ūrhan, urhan, orhan, t. auerhahn, tjädertupp] (numera bl. med starkt ålderdomlig prägel) orrtupp; förr äv. allmännare: orre. VarRerV 54 (1538). HFinlKamF 4: 39 (1574; allmännare).
Ssgr: orrhane-fjäder. (numera bl. tillf., med starkt ålderdomlig prägel) fjäder av orrtupp, förr möjl. äv. (allmännare) av orre; äv. om (av metall framställd) efterbildning av dylik fjäder. 3. vrhane fieddra aff Sölff och forgylte. HH 2: 25 (1548). FrLundagHelgonab. 1895, s. 13.
-HUS. (mera tillf.) hus l. stor bur för förvaring av (fångna l. tama) orrar; jfr fågel-, höns-hus. VetAH 1759, s. 149. —
-HÖNS. (orr- 1555—1906. orre- 1559—1642) [fsv. orhöns (GU C 20 1: 392 (: orhöss))] orre; numera nästan bl. (föga br.) i pl.: orrar, orrfågel, stundom särsk.: orrhönor; i sht förr äv. (i sht zool.) i utvidgad anv.: orrfåglar. KryddRSthm 1555—56, s. 5. 1Brehm 2: 369 (1875; i utvidgad anv.). (Rackelhanens) väsande oljud, som skrämmer orrhönsen och förargar jägaren. Ahrenberg Öst. 89 (1890). Klint (1906). —
-JAKT. (orr- 1828 osv. orre- c. 1765) äv. (jäg.) konkretare, övergående i bet.: jaktbart orrbestånd l. mark l. plats där dylikt orrbestånd finns. Cavallin Herdam. 2: 283 (cit. fr. c. 1765). Friherre Fredrik von Essen på Kafvelås har en af de bästa orrjagter i Riket, der omkring 100 orrar på dagen pläga skjutas uti Augusti månad. Greiff Jagt 80 (1828). En förståndig jägare, som ej vill förstöra sin orrjagt, skjuter aldrig hönan. Nilsson Fauna II. 2: 70 (1858). —
-KOJA, r. l. f. (orr- 1805 osv. orre- 1879) jäg. riskoja för orrskytte. Nordforss (1805). särsk. (numera knappast br.) bildl., om stor (o. ful) gammalmodig vagn. Mellin Nov. 2: 528 (1832, 1867). Öman Ungd. 255 (1889; om diligenser). Lindqvist Herr. 37 (1917). —
-KUTTER, n. (orr- 1899 osv. orre- 1674) om orrtuppens bubblande kutter (se kutter, sbst.3 b) under spelet. Columbus BiblW K 1 b (1676). —
-KÄTTE. (förr) inrättning för fångst av orre, bestående av en rektangulär mindre inhägnad över vilken (vanl. på tvären) lagts stänger övertäckta med skuren säd vars ax dolde en otäckt del av inhägnaden, vari orren föll ned, då han skulle äta av axen. FinEtnogrAtl. 12 (1905). —
-LEK; pl. -ar ((†) -or HovförtärSthm 1689 A, s. 15). (orr- 1716 osv. orre- 1657—1819) orrars parningslek; ofta med särskild tanke på orrtupparnas spel under leken; äv. bildl.; äv. (jäg.) konkretare, dels om plats där orrar leka, dels med huvudsaklig tanke på själva samlingen av lekande orrar; äv. (jäg.) övergående i bet.: jakt på orre under deras lek; särsk. i uttr. gå (äv. vandra o. d., i sht förr äv. resa) på orrlek, i sht förr äv. på orrleken. Nästkommande onsdag .. reser jag åt Vistehärad på orreleken. Ekeblad Bref 2: 21 (1657). Runeberg 2: 135 (1831: vandrat). Uti vissa trakter af Kronobergs Län äro stora orrlekar. TJäg. 1834, s. 843. Sådana jagter, som fordra stillastående, som t. ex. vinterskall, orrlek. Bergström HbJagtv. 33 (1872). FoFl. 1908, s. 206 (om plats). Blomberg Överg. 20 (1915; bildl.). Om vårarna bullrar orrleken .. kring tjärnarna. TurÅ 1936, s. 146. Levander DalBondek. 1: 16 (1943: gå). —
-MARK. i sht jäg. (jakt)mark där orre finns (l. som lämpar sig ss. vistelseort för orre). NF 12: 385 (1888). —
-MOSSE. (i sht jäg., numera bl. mera tillf.) mosse där orre finns l. orrlek förekommer (l. som lämpar sig ss. vistelseort för orre). Nordforss (1805). —
-PIPA, r. l. f. (numera bl. mera tillf.) jäg. visselpipa varmed man härmar orrkycklingars läte för att locka orrhöna inom skotthåll. Stiernstolpe Arndt 1: 174 (1807). —
-SKYTTE. jfr -jakt; i sht förr äv. konkretare, särsk. om mark l. plats där jaktbart orrbestånd finns. TJäg. 1834, s. 833. Benedictsson Eftersk. 84 (c. 1885; konkretare). —
-SLÄKTE(T). i sht zool. fågelsläktet Lyrurus Swains. & Rich.; förr äv. allmännare, särsk. om orrsläktet o. tjädersläktet sammantagna, betraktade ss. ett släkte. Biberg Linné Oec. 71 (1750). Nilsson Fauna II. 2. 1: 59 (1828; allmännare). 3NF (1931). —
-SNARA, r. l. f. (i sht förr) jäg. snara för fångst av orre. Schultze Ordb. 4659 (c. 1755). FinEtnogrAtl. 6 (1905). —
-SPEL. om orrtupps spel under orrlek; äv. övergående i bet.: orrlek (äv. i konkretare anv.); äv. bildl. Nilsson Fauna II. 2. 1: 86 (1828). På en bergklack i skogen är ett urgammalt orrspel. SD(L) 1904, nr 2, s. 1. Gå på .. orrspel. Levander DalBondek. 1: 16 (1943). Jungell Coucou 64 (1948; bildl.). —
-STEK. (orr- 1828. orre- 1623—1793) (numera bl. tillf.) kok. stekt orre. NSvBibl. I. 2: 104 (1623). —
-UNGE.
2) (tillf.) bildl., med anslutning till orre, sbst.3: (mindre l. lättare) örfil. Topelius Dagb. 1: 74 (1833). —
B (†): ORRE-BÄNNE, -BÖSSA, -FOT, -FÅGEL, se A. —
-HALS, -HÖNS, -JAKT, -KOJA, -KULL, -KUTTER, -LEK, -PASTEJ, -STEK, se A.
Spoiler title
Spoiler content