SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1951  
ORTSTEN ω3rt~ste2n l. ωr3t~, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[efter t. ortstein, jfr lt. oortsteen; förleden av ovisst urspr.]
geol. hård, stenliknande jordart som uppkommit på visst djup under markytan gm utfällning av mineral- o. humusämnen. CAAgardh (1832) hos Berzelius Brev 10: 108. HimHavJord 1: 97 (1925).
Ssg (geol.): ORTSTENS-LAGER. FoFl. 1906, s. 155.
Spoiler title