SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1951  
ORÄKNELIG ω3~rä2knelig l. 0400 (orä´knelig Weste), adj. -are (gradf. dock föga br.). adv. -A (†, Wollimhaus Ind. (1652), Serenius Ff 4 b (1757)), -EN (†, Kling Spect. F 3 b (1735), Rosenstein 3: 36 (1796)), -T (Murberg FörslSAOB (1791) osv.).
Ordformer
(-reckn- (-chn-) 1644—1676. -rekn- 1700—c. 1785. -räckn- 1682—1784. -räkn- 1640 osv. -eli c. 1700. -elig (-gh) 1640 osv. -eligit (-et), n. 1651—1697. -elit, n. 1784)
Etymologi
[bildat med O- 1 till RÄKNA]
1) betecknande att ett antal l. en mängd är så stor(t) att man icke kan räkna det (den): som icke kan räknas; ofta allmännare, ss. beteckning för att ngt är mycket talrikt: otalig, tallös; numera nästan bl. dels med pluralt huvudord, dels om kollektiv (äv. ss. bestämning till sådana ord som mängd l. antal). Linc. Pp 5 b (1640). Orecknelige velgerninger. OxBr. 12: 484 (1644). Orekneliga äro Stjernorna på Himlahvalfvet. Lidner (SVS) 2: 203 (c. 1785). En oräknelig skara / af hvitulliga får. Tegnér (WB) 5: 19 (1825). Österling Galsworthy Brodersk. 183 (1918). — särsk.
a) (†) om pängar. Peringskiöld Hkr. 1: 697 (1697).
b) (numera knappast br.) ss. bestämning till vissa abstrakta ord i sg., övergående i bet.: (oändligt) mycken, omätlig. Rudbeckius Luther Cat. 72 (1667). Oräckneli gått will iag henne gefwa. Dahlstierna (SVS) 159 (c. 1700). En oräknelig förlust för riket. Chydenius 329 (1777). Det oräkneliga onda, som vederfarits mig. Cavallin (o. Lysander) 87 (1885).
c) (†) i hyperbolisk anv., om tid, i en önskan att ngn skall leva länge. 2RARP I. 2: 264 (1720).
d) (i sht i skriftspr.) substantiverat i pl.: otaliga människor. Bergman TrAllt 58 (1931). Oräkneliga ha förlorat på .. (N. N:s) fall. VJ 1932, nr 37, s. 11.
e) (numera bl. mera tillf.) ss. adv. Wollimhaus Ind. (1652). Oräkneligen mycket grubbel. Kling Spect. F 3 b (1735). jfr (†): Oräkneligen oftare än (osv.). Rosenstein 3: 36 (1796). särsk.
α) (†) ss. bestämning till ordet liten, övergående i bet.: oändligt, kolossalt. Almqvist DödSag. 118 (1845).
β) (†) ss. bestämning till ett verb: i oräknelig mängd. JGOxenstierna 4: 247 (1815). Oräkneligt stupa hjeltar och män (i striden). Arfwidsson Oisian 2: 19 (1846).
2) (†) som icke (lämpligen) kan tas med (i en viss beräkning l. redogörelse); vars exakta värde l. antal o. d. man icke kan fastställa o. som därför icke kan tas med i räkningen. (Gravhögarna äro nu) vände i åker, och vordne oräkneliga. Wettersten Forssa 33 (c. 1750). (I hemgiften ingår) 1 grön (klänning m. m.); förutan alt til häldas- och vardasklär, oräcknelit. Fatab. 1911, s. 92 (1784; jfr 1).
Avledn.: ORÄKNELIGHET, r. l. f. (i vitter stil) till 1: egenskapen l. förhållandet att vara o-räknelig; äv. konkretare: ngt oräkneligt; oräknelig(t) antal l. mängd. Linc. Pp 5 b (1640). En oräknelighet med matpaket. Olzon Llewellyn GrönDal 247 (1940).
Spoiler title
Spoiler content