O- ssgr (forts.):
OSMITTAD, p. adj. [fsv. osmittaþer, icke nedsmutsad, ren, obesmittad] (numera bl. mera tillf.)
1) i fråga om sjukdomssmitta: icke nedsmittad l. infekterad; förr möjl. äv. i allmännare anv.: icke orenad, ren. (Vattnet i paradiset) giorde Adams krop, som förr war reen och sun / Eij bättre än han war; ja, thet fick altid flyta / Osmittat. Spegel ÖPar. 41 (1705). LAHT 1907, s. 380.
2) (i vitter stil) bildl.: icke angripen l. smittad (av synd l. villfarelse o. d.); obesmittad; i sht förr äv. allmännare: ren, obefläckad. Osmittad ähra. ÖB 51 (1712). 2Saml. 4: 135 (1815).
