SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1951  
OSMIUM os4mium, stundom 302 (å´ssmiumm Dalin), n. (Berzelius Kemi 3: 462 (1818) osv.) ((†) r. l. m. l. f. Berzelius Kemi 2: 413 (1812), 2NF (1914)); best. (tillf.) -iumet l. -iet, äv. i best. anv. utan slutart.
Etymologi
[jfr t. o. fr. osmium; av eng. osmium, tidigast använt av upptäckaren, den eng. kemisten S. Tennant 1804 o. bildat (medelst den i namn på vissa metalliska grundämnen brukliga ändelsen -ium) till gr. ὀσμή, lukt (till den ieur. roten od, som bl. a. föreligger i lat. odor, lukt; jfr ODÖR), med syftning på osmiumtetroxidens genomträngande lukt]
i sht kem. hårt, gråvitt metalliskt grundämne tillhörande platinametallerna. WHisinger (1805) hos Berzelius Brev 8: 12. Starck Kemi 222 (1931).
Ssgr (i sht kem.): OSMIUM-BUNDEN, p. adj. (†) i uttr. osmiumbundet iridium, osmiridium. Berzelius Blåsr. 136 (1820). Almroth Kem. 670 (1834). —
-IRIDIUM, n. (Berzelius ÅrsbVetA 1834, s. 182, WoJ (1891)) ((†) r. l. m. l. f. ASjögren Min. 81 (1865)). [jfr t. osmiumiridium] (numera föga br.) kem. o. miner. osmiridium. Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 198. WoJ (1891). —
-LAMPA. [jfr t. osmiumlampe] tekn. (i sht förr använd) elektrisk glödlampa med glödtråd av osmium. SDS 1901, nr 86, s. 3. —
-OXID. oxid av osmium; särsk. (o. utom ss. sammanfattande beteckning numera bl.) om den oxid vars molekyler innehålla en atom osmium o. en atom syre. Berzelius Kemi 2: 412 (1812). —
-SALT, n. salt av osmium. Berzelius ÅrsbVetA 1829, s. 163. —
-SYRA, r. l. f. [jfr t. osmiumsäure] osmiumtetroxid, överosmiumsyra. Berzelius ÅrsbVetA 1829, s. 118. —
-TETROXID l. -TETRAOXID. [jfr t. osmiumtetraoxyd] starkt luktande, giftig kemisk förening som uppkommer gm oxidation av osmium o. vars molekyler innehålla en atom osmium o. fyra atomer syre. NF 12: 429 (1888). —
-TRÅD. [jfr osmiumfaden] tekn. i osmiumlampa: glödtråd av osmium. SDS 1901, nr 86, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content