publicerad: 1951
O- ssgr (forts.):
OSMYCKAD, förr äv. OSMUCKAD, p. adj. som icke smyckats l. utsirats; utan (alla) prydnader l. utan (all) utsmyckning; äv. mer l. mindre bildl., särsk.: enkel (o. naturlig), flärdfri. HH 2: 21 (1548: osmuckatt). En enkel lyckönskan på simpel, osmyckad prosa. AnderssonBrevväxl. 1: 364 (1862). Grova, osmyckade bjälkväggar. Lagerlöf Troll 2: 41 (1921). —
OSMÄDAD, förr äv. OSMÄDD, p. adj. (numera bl. tillf.) icke smädad; fri från smädelse(r). Thorild Gransk. 1784, 1: 31. särsk. (†) ss. adv.: utan att smäda. Straffa din wän, men osmädt. Grubb 766 (1665). —
OSMÄLT l. (med intr. bet., nästan bl. i Finl.) OSMULTEN, p. adj.; förr äv. OSMÄLTAD, p. adj. (o- 1538 osv. v- 1542) [fsv. o-smälter]
1) som icke smält l. bragts att smälta; som befinner sig i fast l. olöst tillstånd. G1R 14: 49 (1542; om malm). Helsingius Ungd. 35 (1917: osmulten; om sockersmula). StKokb. 31 (1940; om smör). särsk. (numera bl. tillf., i vitter stil) bildl., om hat l. förakt o. d.: som icke bragts att smälta bort l. försvinna. LPetri Wijgd. C 1 b (1538).
2) om föda o. d.: icke smält l. digererad; äv. om dylik födas tillstånd. Serenius Ee 3 b (1734). KrigVAH 1884, s. 15 (om tillstånd). särsk.
a) (†) i utvidgad anv., om mage: som (gm rubbning i matsmältningsvärksamheten) icke har förmåga att smälta maten; jfr osmältning. Schroderus Comenius 292 (1639; t. texten: vndäwig).
b) bildl.
α) (numera knappast br.) om skymf o. d.: som man icke smält l. glömt; äv. om sorg: som man icke kommit över l. övervunnit. Osmältad skymf. Lind (1749). 3SAH 51: 140 (cit. fr. c. 1843; om sorg).
β) som upptagits utan att smältas l. assimileras l. (fullt) förstås; icke assimilerad l. (fullt) förstådd; ngn gg äv. om framställning icke (noggrant) genomarbetad. SvLittFT 1834, sp. 275 (om framställning). Lysa med osmält lärdom. 2SAH 50: 446 (1874). Swensson Willén 247 (1937). —
OSMÄLTBAR3~02 l. ~20. icke smältbar.
2) i fråga om matsmältning: som icke kan smältas l. digereras; jfr osmält 2. Collin Ordl. 26 (1847). särsk. (i sht i vitter stil) bildl.: som man icke kan smälta l. assimilera l. (fullt) förstå; äv.: som man icke kan förlika sig med l. sentera l. fördraga o. d.; jfr osmält 2 b. Hopande af osmältbara kunskaper. SvFlicksk. 103 (1888). För dessa enkla, okonstlade borgare var Eva Lissman fullkomligt osmältbar. Hedberg Rymm. 36 (1930).
OSMÄLTLIG, förr äv. OSMÄLTELIG (osmä´ltelig Weste). (-elig 1714—1847. -lig 1773—1895) [y. fsv. osmälteliker] (numera mindre br.)
2) = osmältbar 2. Lindestolpe Matk. 57 (1714). Björkman (1889). särsk. (numera knappast br.) bildl., om förtret l. förebråelse o. d.: som man icke kan smälta l. glömma. Murberg FörslSAOB (1791). Dalin (1855).
Avledn.: osmältlighet, r. l. f. (numera mindre br.) osmältbarhet.
OSMÄLTNING. (†) (matsmältningsapparatens) oförmåga att smälta maten; dålig matsmältning, rubbning i matsmältningsvärksamheten; jfr indigestion 1. IErici Colerus 1: 276 (c. 1645; t. orig.: vndewungen). Plågas af osmältning. Murberg FörslSAOB (1791). —
OSNABB. [sv. dial. osnabb] icke snabb; långsam; numera i sht (idrott.) om fotbolls- l. bandyspelare o. d.; förr äv.: oläraktig l. lat l. tafatt. (Sv.) osnabb, (t.) ungelehrig, unbehend. Lind (1738). Han är ej osnabb gosse i sina studier. Murberg FörslSAOB (1791). —
OSNAPPAD, p. adj. [fsv. osnappadher] (†) som icke bortsnappats l. fångats; äv. allmännare: oantastad l. oskadd l. helskinnad o. d.; äv. övergående i bet.: ostraffad; nästan bl. ss. predikativ l. predikativt attribut l. ss. adv. G1R 15: 130 (1543; ss. adv.). Svart G1 91 (1561; allmännare). (Danskarna) ligge I Skogarne och bråtarne, och hindre .. Posterne icke at kone osnappat komma emellan armeen och här. AOxenstierna Bref 4: 121 (1644). Ingom (som missbrukar Guds namn) skal dhet skänckt blifwa, at han slipper osnappat. Rudbeckius Luther Cat. 45 (1667). Murberg FörslSAOB (1791). —
OSNASKELIG. (-ligit, n. sg. 1736) [sv. dial. osnask(e)lig, usnaskelin; till sv. dial. snasklig, snaskig, osnygg, till snask; prefixet delvis beroende på inflytande från osnygg; jfr osnaskig] (†) osnygg, snaskig, snuskig; äv. övergående i bet.: motbjudande, otäck; jfr o- 3 (med anm.). Att leffwa .. osnaskeligt. KFÅb. 1937, s. 20 (1699; rättat efter hskr.). Med sådant folck (som tuggar tobak) är rätt osnaskeligit och otäckt både at äta och dricka. Broocman Hush. 2: 101 (1736). VDAkt. 1804, nr 257. —
OSNASKIG. [sv. dial. osnaski(g), osnaskug(r); prefixet delvis beroende på inflytande från osnygg] (†) osnygg, snaskig; jfr o- 3 (med anm.). Gubben hade mycket osnaskigt hos sig. HTSkån. 1: 273 (1768). —
OSNEDDAD, p. adj. sömn. om våd: som har rak sida (raka sidor), som icke sneddats i sidan (i sidorna); äv. om klädesplagg (t. ex. kappa): som har raka sidsömmar. SthmModeJ 1855, s. 22 (om kappa). Hjertelius Stickm. 124 (1892; om våder). —
OSNIDAD, förr äv. OSNIDEN, p. adj. [jfr mlt. ungesneden, oskuren, t. ungeschnitten, oskuren]
OSNOPPAD, p. adj. icke snoppad; om ljus(skare) l. om cigarr o. d. Osnoppadt ljus. Murberg FörslSAOB (1791). jfr Schroderus Dict. 182 (c. 1635). särsk. (i vissa trakter, vard.) bildl., om person: omogen o. ohyfsad; jfr osnuten a. Hülphers Ångermanl. 115 (1900). —
OSNUBBAD, p. adj. (numera bl. ngn gg arkaiserande) som icke bemötts med l. fått (mottaga) snubbor l. (skarpa) tillrättavisningar l. blivit avsnäst o. d. Bergv. 1: 39 (1612). Högberg Vred. 1: 59 (1906). —
OSNUTEN, förr äv. OSNYTT, p. adj. (vard.; jfr dock b) som icke snutits l. snutit sig, icke snuten. Juslenius 232 (1745: osnytt). Tjutande, osnutna ungar. Rönnberg Bredbolstad 112 (1907). särsk. bildl.
a) om person, i sht yngling (l. flicka): omogen (o. ohyfsad); särsk.: som retar l. väcker förargelse gm näsvishet l. fräckhet o. d., stryktäck l. onoslig o. d. Hedenstierna FruW Förord 2 (1890). Osnutna och kaxiga ynglingar. SvD(B) 1943, nr 324, s. 10.
OSNYGG. icke ren l. snygg; oren(lig); smutsig; snuskig; som icke håller sig ren l. snygg; äv.: ovårdad l. oordentlig; äv.: som icke tar sig väl ut, missprydande o. d.; äv. bildl. Osnygg swyn. PErici Musæus 1: 170 a (1582). Att .. (kullfallna träd) ej måtte länge få ligga till ett osnygt spektakel för verden. Biberg Linné Oec. 49 (1750). Våra osnygga skogar, der .. grenar, qvistar .. och nedvräkte trän ligga om hvarannan. Fischerström 2: 382 (1780). Halforoliga och osnygga patienter (på sinnessjukhus). TT 1883, s. 70. Strindberg Giftas 1: 21 (1884; bildl.). Stjernstedt Minnesbl. 263 (1912).
Avledn.: osnygga, v., -ning. göra osnygg; orena l. smutsa ned (ngt), särsk. med urin l. avföring; äv.: stöka till l. skräpa ned (ngt); äv. med sakligt subj.; ofta abs. At noga tilse, det inga svin .. gå in på kyrkogården at beta och thymedelst osnygga de dödas grifter. VDAkt. 1793, nr 215 (1791). I spisen (fanns) intet spår till sådant, som om det händelsevis osnyggar, dock vederqvicker (dvs. mat). Almqvist Kap. 13 (1838). (Hunden) osnyggade i rummen. Frenssen Uhl 233 (1903). särsk.
a) (numera bl. tillf.) refl.: smutsa l. söla ned sig; förr äv. i förbindelsen osnygga ner sig. Murberg FörslSAOB (1791). Osnygga ner sig i gyttjan. Nordforss (1805).
b) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.: nedsmutsad. Murberg FörslSAOB (1791). Svenson Sinnessj. 89 (1907).
c) i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet., dels om person: som sölar ned sig l. ngt, dels om sak: som utgör l. medför osnygghet, som smutsar ned, smutsig. TurÅ 1895, s. 36. Detta arbete (dvs. att packa upp böcker) var ju icke .. osnyggande. Tenow Solidar 2: 130 (1906). Grovt osnyggande patienter (på sinnessjukhus). SocÅb. 1945, s. 83.
osnygghet, r. l. f. egenskapen att vara osnygg; orenlighet; snuskighet; äv. om handlingen att smutsa l. söla ned sig l. ngt; äv. konkretare, om ngt osnyggt l. snuskigt l. missprydande o. d.; ss. koll. l. i pl. äv.: smuts, snusk; äv. bildl. KKD 2: 49 (1708). Liljestråle PVetA 1784, s. 34 (konkretare). Elers Sthm 2: 154 (1800; i pl.). Hans osnygghet i dräkt och bostad. Hjärne K12 54 (1902). SDS 1904, nr 13, s. 2 (bildl.). Med osnygghet förstår man .. i sinnessjukvården orenande med urin och avföring. Svenson Sinnessj. 130 (1907). —
OSNÄLL. [fsv. osniälder] (†)
1) trög, långsam; oskicklig, dålig (se d. o. I 1 a); äv.: oläraktig. At han war .. osnell til taals. LPetri ChrPred. E 1 b (1561). (Sv.) Osnäll. (T.) Nicht fertig. Langsam. Schroderus Dict. 181 (c. 1635). Min discipel .. har ej läshufvud, men han är dock ej osnäll. Choræus Bref 70 (1800).
2) oklok, ovis; äv.: som icke har sitt fulla förstånd, sinnessjuk, vansinnig. Bureus Runa A 8 b (1644). Hon är helt fånot och osnäll. VDAkt. 1716, nr 99.
OSNÖPT, p. adj. icke snöpt, icke kastrerad; ngn gg äv. bildl.: obeskuren, orörd. Ett osnöpt Swijn. Schroderus Comenius 184 (1639). Högberg Baggböl. 2: 184 (1911; bildl., om skrift). —
OSNÖRD, p. adj. icke (till- l. åt)snörd. Lind (1738). särsk. (i sht om kvinna): som icke har snörliv; äv. om kroppsdel: icke insnörd (i snörliv). Osnörd brud. Murberg FörslSAOB (1791). Den osnörda barmen. Holmberg Mann Lotte 399 (1946). —
OSOCIAL. icke social; om person: som icke tar hänsyn till övriga samhällsmedlemmars (berättigade) intressen, som icke inordnar sig i l. som är skadlig för samhället, äv.: som saknar samhälleliga instinkter l. intressen; om sak: som innebär brist på hänsyn till l. som icke har avseende på samhället i dess helhet l. samtliga samhällsmedlemmar l. deras (berättigade) intressen; jfr insocial. 2NF 19: 601 (1913). Förbrytare och rent osociala element. SvD(A) 1918, nr 48, s. 6. Osocial rumskonst. Form 1935, s. 42. —
OSOCKRAD, p. adj. icke sockrad; utan socker; äv. bildl. Osockrad choklad. Osåckrad sanning. Murberg FörslSAOB (1791). —
OSOLDAD, p. adj. (†) icke besoldad; oavlönad. Murberg FörslSAOB (1791). Osåldade spioner. Porthan BrCalonius 107 (1794). —
OSOLID. (numera bl. tillf.) icke solid; särsk.: icke fast l. stadig l. säker; bräcklig, svag; äv. mer l. mindre bildl. (jfr slutet). Den själlösa och osolida egyptiska hallen vid Piccadilly. TT 1874, s. 246. (Drottning Kristinas) osolida ekonomiska ställning. 2Saml. 5: 68 (1885). särsk. (numera föga br.) bildl.: icke redbar l. samvetsgrann l. nogräknad (i affärer); oredlig l. bedräglig l. opålitlig o. d. GHT 1898, nr 40, s. 3. EkonS 2: 525 (1901). —
Avledn.: osolidariskhet, r. l. f. (mera tillf.) —
Spoiler title
Spoiler content