SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1951  
O- ssgr (forts.):
OSTARK. [sv. dial. ustark] (†) icke stark l. hållbar, svag, bräcklig. Verelius 301 (1681). BlBergshV 18: 20 (1687; om stål). Schultze Ordb. 4968 (c. 1755).
OSTEGRAD, p. adj.
1) (numera bl. tillf.) om pris, hyra, lön o. d.: som icke stegrats l. höjts; förr äv. dels (om vara): värderad l. prissatt efter gällande pris (utan prisförhöjning), dels (om anskaffande o. d. av ngt): för vanligt l. gällande pris, utan prisförhöjning. Bergv. 1: 290 (1673; om vara). At Gästgifvaren för .. försummelse i skjutsens ostegrade skaffande och hållande i ordning, kan mista sin egendom. LBÄ 16—17: 134 (1798).
2) (†) språkv. om adjektiv l. adverb: som står i positiv. Strömborg SvSprSkol. 80 (1857).
Spoiler title
Spoiler content