OSTRACISM os1trasis4m, äv. -kis4m, äv. OSTRAKISM -kis4m, r. l. m.; best. -en; pl. (föga br.) -er; förr äv. OSTRACISMUS, r. l. m. Anm. Formen ostracismus användes i äldre tid stundom med lat. böjning. ÖB 47(1712: Ostracismi, gen.).
[jfr t. ostracismus, eng. ostracism, fr. ostracisme; av gr. ὀστρακισμός, ostracism, ytterst till ὄστρακον, musselskal m. m. (se OSTRAKON)]
i vissa demokratiska stater i det forntida Grekland: omröstning gm vilken en inflytelserik o. ss. farlig för friheten utpekad person kunde landsförvisas på viss tid (vanl. tio år) o. som tillgick så att var o. en av de till ett antal av minst 6000 församlade medborgarna lämnade ett ostrakon på vilket han skrivit ett namn, varefter den vars namn skrivits på de flesta skärvorna förständigades att bege sig ur landet inom tio dagar; äv. om landsförvisning gm dylik omröstning; äv. om seden att anställa dylik omröstning o. utvisning, betraktad ss. en samhällsinstitution. Dalin Arg. 2: 159(1734, 1754). Eberhardt AllmH 1: 133(1766). Grimberg VärldH 2: 363(1927). — särsk. i utvidgad l. bildl. anv. (om förh. i nyare tid); särsk. om störtande av en (politisk) förtroendeman l. ledare o. dyl. l. om social isolering l. förföljelse o. d. LittT 1796, s. 270. Så börjades ostracismen, och så förkastades Palmstjerna med 34 mot 21, Reuterdahl med 33 mot 22 (osv.). Hellberg Samtida 7: 39(1872). Den ostracism .., som följde med ett sådant (förargelseväckande) äktenskap. Hellström TjusIdyll 342(1938). Fackföreningarnas ostracism (efter 1918) mot de svenska frivilliga (i Finland). SvTidskr. 1948, s. 322.särsk. (†) allmännare, liktydigt med: handlingen att rösta, röstning. BEMalmström 7: 411(1845).
