SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1951  
O- ssgr (forts.):
OTJENAD, OTJENLIG, OTJENST, OTJENT, se otjänt, otjänlig osv. —
OTJOD, sbst. (otiod) [av isl. úþjóð; jfr fsv. othet, pack; jfr o- 2] (†) dåligt folk, pack, slödder, dåligt sällskap. Spegel GW 204 (1685).
OTJUDRAD, p. adj. icke tjudrad. Murberg FörslSAOB (1791). Kranck SlocknEldL 189 (1930).
OTJÄLAD, p. adj. om jord l. mark: tjälfri. Murberg FörslSAOB (1791). LmUppslB 309 (1923).
OTJÄNAD, se otjänt.
Spoiler title
Spoiler content