SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1951  
OVAL ωva4l, adj.; adv. -T; förr äv. OVALD l. OVALT, adj.
Ordformer
(oval 1650 osv. ovald 1706 (: ovalda, pl.)—1776 (: ovalda, pl.). ovalt 1697 (: owalta, pl.))
Etymologi
[jfr d., t. o. eng. oval, fr. ovale; av nylat. ovalis; till lat. ovum, ägg, n.]
som har samma form som ett ägg som genomskurits på längden (men i allm. med lika bredd i båda ändar), äggrund, avlångt rund, långrund; jfr ELLIPTISK (se d. o. 2 b). Ovalt ansikte. I then Sahlen .. der stolar och bänkiar wore satte uthi een half oval figur. RARP 4: 411 (1650). 1. litet ovalt furubord. BoupptSthm 24/9 1678. StKokb. 17 (1940). — jfr BRETT-, LÅNG-, RUND-, SPETS-, TVÄR-OVAL.
Ssgr (Anm. Vissa här nedan anförda ssgr kunna äv. hänföras till oval, sbst.): A: OVAL-BILD. bild av oval form. Wettergren GvRosen 143 (1919). —
-BÖJD, p. adj. böjd i oval form. En ovalböjd stålfjäder. PedT 1897, s. 423. —
-CIRKEL. (jfr anm. ovan) (i fackspr.) redskap för uppritning av ovaler. Eneberg Karmarsch 1: 84 (1858). Zidbäck (1890). —
-FORM. (jfr anm. ovan) jfr form I 1. Swedenborg RebNat. 3: 316 (1718). Ansigtets icke för mycket aflånga ovalform. Atterbom Minn. 385 (1818). —
-FORMAD, p. adj. (jfr anm. ovan) Sköldar af brons, hvilka antingen voro runda eller lindrigt ovalformade. Spak BlVap. 4 (1890). —
-FORMAT. Oljemålning i ovalformat. Wettergren GvRosen 142 (1919). —
-FORMIG. (jfr anm. ovan) König Mec. 83 (1752). Skabbdjuret är gulvitt till färgen, ovalformigt. Asplund Hud. 97 (1924). —
-HUS. hus med oval grundplan. AntT XXI. 1: 137 (1915). —
-LIK, adj. (jfr anm. ovan) (†) (Jamaica) är en ö af en ordentelig och ovallik figur. SvMerc. 3: 492 (1757). —
-PORTRÄTT. porträtt av oval form. SD(L) 1905, nr 90, s. 4. —
-RUND, adj. (oval- 1749 osv. ovalt- 1847) ovalformig, äggrund. Lind (1749; under ablang). Ovalrund, hvit, tidig (potatis). Lind o. Liljewall Köksv. 145 (1908). —
-STEN. (†) sten av oval form. Ovalstenar, (benämnas) äggformiga stenblock. 2VittAH 14: 10 (1828, 1838). —
-SVARV. tekn. för svarvning av föremål till oval genomskärning. TT 1890, s. 233. —
-SVARVNING. tekn. jfr -svarv. Luttropp Svarfk. 416 (1839). —
-SVARVSTOL~02 l. ~20. tekn. jfr -svarv. Almroth Karmarsch 348 (1839). —
-TRAPPA. vindeltrappa med oval grundplan. Carlberg SthmArchitCont. C 3 b (1740). —
-VÄRK, n. tekn. anordning vid svarvar, plåtsaxar o. d. för att föra det skärande värktyget efter en oval bana. Almroth Karmarsch 348 (1839). HufvudkatalSonesson 1920, 1: 15.
B (föga br.): OVALT-RUND, se A. —
-RUNDAD, p. adj. jfr oval-rund. Nilsson Ur. 1: 199 (1866).
Avledn.: OVALAKTIG, adj. (†) ovalformig. BerC12Hyldn. C 4 a (1697). Wrangel TessPal. 36 (i handl. fr. 1735). —
OVALHET, r. l. f. (†) förhållande(t) att vara oval. Meurman (1847). —
OVALISK, adj. (†) ovalformig. Jordklotets rätta Ovaliska Figur. Wallerius PVetA 1744, s. 18.
Spoiler title
Spoiler content