[fsv. oxl, oxla; jfr d. dial. oksel, ovsel, øksel, nor. dial. øksl, øksle, isl. ǿxl, ǿxli; besläktat med VÄXA]
(†) på människo- l. djurkropp: utväxt, växt, svulst. Landsm. 2: XL (1722). En sadel-bruten röd häst, med .. en oxel på et af bakbenen. GbgMag. 1762, s. 200. Oxlar och bråskartade utväxter botas genom att en döds hand lägges på det sjuka stället. Sundblad GBruk 153(1888).
