SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1951  
OÄVEN ω3~ä2ven, adj. oävet ((†) oävent VDAkt. 1684, nr 214, ÅgerupArk. Brev 3/2 1700); -vne, -vna (Anm. Ordet förekom förr äv. oböjl. OxBr. 1: 488 (1629), Därs. 12: 60 (1637), Lindestolpe Matk. 58 (1714)); -vnare. adv. = (†, Isogæus Segersk. 1305 (c. 1700), Heinrich (1814)), OÄVA (†, Isogæus Segersk. 1361 (c. 1700: ohäfwa)), OÄVENT (†, Rudbeck Atl. 1: 87 (1679), Därs. 2: 204 (1689)), OÄVET (Londée Kellner 29 (1739) osv.).
Ordformer
(oefven (-fu-) 16681741. ohäfven (-f-) c. 17001759. oäven (-ffv-, -fv-) 1588 osv.)
Etymologi
[sv. dial. oäven, ohäven; efter lt. l. t. uneben (jfr mlt. uneven), till eben, jämn (se JÄMN, ÄVEN). Formerna med inskjutet h torde bero på anslutning till HÄV, adj., o. därmed samhöriga ord]
1) (†) om terräng: ojämn, backig, kuperad. Oäwen eller Berghot. Lælius Bünting Res. 1: 89 (1588).
2) (numera bl. ngt vard.) olämplig, opassande.
a) i förb. med negation, i uttr. icke (ej) o-även, inte så oäven o. d., icke (så) illa passande, icke (så) olämplig; ganska passabel; icke dålig l. otrevlig; ganska bra l. förträfflig; ss. adv. äv.: icke så illa. Synes oss eij oäfven vara, dett Beaumont för allt holles i devotion. OxBr. 1: 488 (1629). Han .. är intet så oäven kar i studier. Rudbeck Bref 13 (1662). Han gaf mig ock Edra ark, Herr Argus, som intet heller äro så oäfne. Dalin Arg. 1: 283 (1733, 1754). ”Hör du, det skulle inte vara så oäfvet att få sig en finare sexa i afton”. Blanche Bild. 4: 172 (1865). Folket (i Norge) är visst litet kantigt, tror jag, men alls inte oäfvet. Fröding Brev 120 (1890). En viss stillsam värdighet, som inte är så oäven hos en läkare. Siwertz Förtr. 144 (1945). — särsk.
α) i förb. med prep. till: icke olämplig till l. för ngt. Alm(Sthm) 1672, s. 8. At gifva mine Läsare at förstå, det jag just intet varit ohäfven til denna sysslan som jag tagit mig före. Kling Spect. A 3 b (1734). (Visorna) va' inte så oäfna .. till att marschera efter. Quennerstedt IndSold. 38 (1887).
β) (†) ss. adv., övergående i bet.: icke utan skäl, icke omotiverat. Them (dvs. de kristna potentaterna) ligger altid egit påsyfftande Interesse i wägen, och fruchtan för andras tilväxande. Ther af en Minister Fürsten af Anersparg eij ohäfva klagande skref til Romerska Keysaren. Isogæus Segersk. 1361 (c. 1700).
b) (†) utan förb. med negation; äv.: klumpig. På thet .. (domkyrkan) icke mhå i någon motto, aff (den föreslagna) lecterens oäven disposition, blifva deformeradt (osv.). OxBr. 12: 60 (1637). Lyckliga Tidehvarf .. då man beundrar och fägnar sig öfver skönheten, utan at med sin oäfna konst villa göra den grannare! Thorild (SVS) 1: 303 (1778).
Avledn.: OÄVENHET, r. l. f. (knappast br.) till 2: olämplighet; förr äv.: klumpighet. Likväl tycker jag ännu, att svenskarne, med all sin o-äfvenhet, hafva i nationella caracteren en viss renhet och felfrihet .. öfver engländarne. Thorild Bref 1: 175 (1788). Östergren (1934).
Spoiler title
Spoiler content