publicerad: 1952
P pe4, n.; best. p-t l. p-et; pl. p-n l. =; pl. best. p-na, äv. p-en.
Ordformer
(p 1676 osv. pe 1830—1938. — Anm. Best. o. pl. skrivas äv. p´t, p´et, p´n, p´na, p´en, stundom äv. p:t osv.)
Etymologi
[av lat. p (uttalat pe4); jfr gr. πῖ]
1) namn på den sextonde (i ä. tid äv., då bokstäverna i och j icke höllos isär, den femtonde) bokstaven i vårt alfabet; äv. om tecken för p-ljud i annat alfabet; stundom, hos ä. förf. vanligen, icke strängt skilt från 2. Bokstaven p. Stort, litet p. JBureus (c. 1640) hos Lindroth Bureus 113. I ordet Psalm med dess sammansättningar är p stumt. Dalin (1855). AntT XVIII. 2: 22 (1909; om p-runa). särsk. i utvidgad anv., om den del av en ordbok l. av ordförrådet i ett språk l. av adresskalender o. d. som innehåller de med p börjande orden l. namnen; särsk. använt ss. rubrik över denna del av en ordbok osv. Helsingius (1587). AdrKalSthm 1949, s. 303.
2) om ljudet p; äv. om mer l. mindre närstående ljud, i sht sådana som betecknas med bokstaven p. Aspirerat, oaspirerat p (språkv.). OPetri 4: 555 (c. 1535). JBureus (1602) hos Lindroth Bureus 93. I slaviska språk förekommer ”muljeradt” p, så bildadt, att, under det öfriga organ verka som vid rent p, tungan höjes i i-läge. NF (1888). Äldre p har (i Östergötlands folkmål) övergått till f före s och t, om association icke hindrat. Ålander KonsÖgFolkm. 1: 217 (1932).
3) i symbolisk anv.; särsk. för att beteckna ngt ss. det sextonde (resp. femtonde) i ordningen. Paragraf 3, mom. p. NT 1526, s. P 1 a (ss. arksignatur på det femtonde arket); jfr P-ARK(ET). Bidrag till Sveriges officiella statistik. P) Undervisningsväsendet. (1876; boktitel).
4) [jfr (ä.) nor. sætte en p for noget; efter lt. (een) daar ´n P vörsetten, förhindra l. förbjuda det (resp. att ngn gör det), sörja för att ingen vågar (resp. att ngn icke vågar) sig på det; jfr lt. daar een P vor schreven, sörja för att ingen vågar sig på det, ävensom t. ein P (da)vorschreiben, förhindra l. omöjliggöra (det), einem ein P vorschreiben, hindra ngn från ngt; tidigast anträffat i ä. t. ich will ein p für das haus schreiben (Tappius GermAdag. 84 b (1539, 1545), angivet ss. använt i Westfalen för att beteckna att man icke ämnar återvända till ett hus där man blivit illa mottagen o. behandlad; av omtvistat urspr.; snarast med syftning på bruket att anbringa ett p (ss. förkortning för ordet pest) på dörren till pestsmittade hus ss. varningstecken; jfr (ä.) holl. pestpee, om dylikt p-tecken] (ngt vard.) i uttr. sätta p för ngt, förr äv. sätta ngn p för ngt, förhindra l. omöjliggöra l. sätta stopp för ngt resp. hindra ngn från ngt l. omöjliggöra ngt för ngn. (Jag) skall .. sättia edher P. för dhet (dvs. värkställandet av en viss hotelse). VDAkt. 1676, nr 3. (Jag) skal .. sätta p för Edra anslag. Knöppel Blindeb. 35 (1746). Förr var det Konungamakten, som satte p för verkställigheten af Ständernas beslut. Crusenstolpe Ställn. 10: 72 (1844). TurÅ 1938, s. 241. jfr (tillf.): Stundom åska och stundom hagel .. har satt ett oomkullrunkligt P för många djerfva förhoppningar. SöndN 1862, nr 21, s. 2.
Ssgr (Anm. Ssgrna skrivas vanl. med bindestreck mellan p o. senare ssgsleden): (3) P-ARK(ET). (i fackspr.) vid paginering i äldre skrifter: det med bokstaven p betecknade sextonde (resp. femtonde) arket. —
(1) -FORMIG. —
(1) -KROK. fisk. vid strömmingsfiske: (till formen om ett stort skrivet P påminnande) krok (se d. o. 4 e) bestående av ledarm o. en utanför dennas ytterända i bågform åt vardera sidan lagd sköt(rad). Ekman NorrlJakt 332 (1910). —
(1, 2) -TECKEN. tecken för p-ljud; särsk. om bokstaven p (se p 1). AntT XVIII. 2: 24 (1909; om p-runa).
Spoiler title
Spoiler content