SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PAFFA paf3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr dan. o. nor. paffe; sannol. av t. paffen; jfr lt. o. holl. paffen; avledn. av PAFF, interj.]
(vard.)
1) ge ifrån sig (ett) knallande l. smällande ljud; äv. om person: (med eldvapen) åstadkomma en knall l. ett antal knallar, knalla (se KNALLA, v.1 2), skjuta; särsk. i uttr. piffa och paffa. SthmFig. 1846, s. 383 (: piffar och paffar). Plottra och paffa med .. kulsprutor. Janson CostaN 2: 276 (1910).
2) [jfr motsv. anv. i d., lt., holl. o. t.] (föga br.) i fråga om tobaksrökning: röka kraftigt (med hörbara smackande ljud), bolma, blossa. SthmFig. 1846, s. 39.
Spoiler title
Spoiler content