SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PAH pa4h l. pa4 (långt), l. pah4 l. 4 (kort), l. pa4h l. pa4 (långt) l. 4 (kort) (Anm. Av de anförda uttalsformerna torde 4 o. păh4 (med kraftigt explosivt p) vara de vanligaste i det levande talet (jfr Ideforss PrimInterj. 1: 70, 76 (1928)), under det att pa4h o. pa4 huvudsakligen (i viss mån äv. pa4h o. pa4) representera läsuttal), interj.
Ordformer
(pa 17901895. pah 17851928)
Etymologi
[jfr d., t., eng. o. it. pah; jfr äv. BAH, ävensom Ideforss PrimInterj. 1: 268 (1928)]
(numera mindre br.) ss. uttr. för avvisande av ngt (som man icke skänker tilltro) l. för (känslor av) ringaktning l. missbelåtenhet o. d.; stundom liktydigt med: jo pytt, pyttsan, stundom med: asch, äsch; i sht förr äv. upprepat (en l. flera gånger). Envallsson Skom. 46 (1785). Kexél 1: 290 (1790: Pa, pa, pa, pa!). Almqvist AMay 61 (1838: Pah-pah-). Sara. Du är ryslig, Aron! Aron. Pah, du är väl inte mörkrädd. Jolin Barnhusb. 202 (1849). (Mary:) Han tror att jag kan bli en världsberömd dansös — Felix. Pah! Bergman Patr. 53 (1928). Nordström PlanMark. 127 (1937). jfr (parodiskt): Pa! sade han och drog sitt långa svärd för att hugga näsan av (trollpackan). Wallengren SSkr. 4: 245 (1895); jfr HA, interj. I 1 d.
Spoiler title
Spoiler content