SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PAISIBEL, adj.
Etymologi
[av fr. paisible, av ffr. paisible, fredlig, behaglig; snarast avledn. av ffr. pais (fr. paix), fred, av lat. pax (gen. pacis), fred (se PAX), delvis möjl. dock uppkommet gm dissimilation av ffr. plaisible, behaglig, av lat. placibilis, behaglig, till placere, behaga (jfr PLÄDERA)]
(†) fredlig, lugn. OxBr. 10: 340 (1632).
Spoiler title
Spoiler content